Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1856, sida 1

— c-O—(c — pariser-narrar skulle visst inte hafva flått skinnet af sina händer, för att klättra upp i ett träd och lossa en metref åt en sådan stackars toker, som jag är ... Ser du, det är sådana slags karaktersdrag, på hvilka man inte misstager sig. Ynglingen i den svarta drägten kände måhända i sitt hjerta, att han icke var så ointeresserad, som hans nye vän trodde; han fattade emellertid hans hand och tryckte den till bevis på sin tacksamhet. — Dessutom, fortfor fiskaren med bitterhet, — är det mig omöjligt att hålla mig i tygeln, hvem än må vara tillstädes, då jag betänker hvad jag var förr och hvad jag är nu. Ja, jag har också varit rik, oaktadt ni ser mig sådan nu; den kära hustrun, som går der Chan pekade härvid på Anais mor), har icke alltid gått med sitsklädning, ej heller spåddes det vid flickans vagga, att hon skulle gå omkring och gifva undervisning i pianospelning. Jag var köpman, hade vackra magasiner hade kommier och mäklare ... Ja, huru stor min olycka än varit, skall man nog ännu kunna berätta er i qvarteret S:t Denis, att huset Ledoux under en tid af femton år varit en god och solid firma. — Ledoux! upprepade den obekants bäfvande. — Ja. det är mitt namn, svarade gubben, utan att märka hans rörelse, — och jag kan säga, att det är obefläckadt, i trots af mina olyckor. Jag har förlorat allt, utom rättigheten att kallas en hederlig karl. Det är allt hvad som återstår af mina egodelar. Jag är icke högfärdig och vill fritt för er tillstå, att jag, som förr varit rik, oberoende och ansedd, nu endast är en fattig sate till bokhållare hos en parveny, som för tio år sedan var bokhållare hos mig och nu med strängt arbete låter mig förtjena mina 100 franes i månaden . ..