Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1856, sida 1

Riksdagen. Diskussionen om Tryckfriheten. Ridd. och Adeln. I (Forts. fr. Lördagsn:o.) Groefve af Ugglas ville försvara dem, som vid förra riksdagen understödde förslaget. Man gillade förslagets grundide, att endast tryckfrihetens allmännaste bestämmelser böra ha en plats i grundlagen. Så vore törhallandet i Norge. Anklagelsen att med förslaget åsyftats ingrepp i tryckfriheten trodde tal. ej vara allvarligt menad. Hr Tersmeden, P. R., uppmanade i vältaliga ord Ridderskapet och Adeln att förkasta propositionen. Frih. Stael v. Holstein ogillade både den regering, som afgifvit propositionen och de ledamöter af konSstitutionsutskottet, genom hvilkas åtgörande den blifvit hvilaude. Hr Adelborg ville hafva tryckfriheten betecknad såsom det omistliga språkrör, hvarigenom allas, den rikes såväl som den fattiges, den bildades som den obildades röst skulle höras. Att vilja rubba denna grundlag vore derföre ett brott. Men man borde ock ogilla den press, som missbrukar denna frihet och uppgifva några medel mot dessa missbruk. Såsom sådana föreslog tal:n: att ansvarig utgifvare till en tidning skall vara samma person som förläggaren; att en kaution skulle stillas till någorlunda högt belopp, samt att juryns sammansättning skulle förändras. Hr Cederschöld, G., ville icke upphäfva tryckfrihetsförordningen såsom grundlag. Om det är alltför svårt att förändra en grundlag bevisar det blott att vårt representationssätt behöfver förändras. Hr Tersmeden, Nils, försvarade den kongl:a propositionen och var regeringen tacksam för densamma. Grefve Anckarsvärd, C. H., var villrådig hvilketdera vore märkvärdigast, den kongl. propositionen eller grefve Lagerbjelkes yttrande om densamma. Talaren instämde fullkomligt i detta hans yttrande om regeringen, men det var oväntadt att af ordföranden i sista riksdags konstitutionsutskott, som då tillstyrkte denna proposition, nu få höra sådant. Det hade varit konstitutionsutskottets plikt att undanrödja obehaget af så beskaffade öfverläggningar som den närvarande. Detta hade skett om konstitutionsutskottet ej tillstyrkt förslagets hvilande. Grefve Ugglas har misstagit sig; det har ej berott af ståndets majoritet att göra förslaget hvilande: sedan konstitutionsutskottet tillstyrkt detsamma, måste det hvila. Grefve Ugglas har äfven talat om norska grundlagen och att tryckfriheten i densamma endast blifvit bestämd i sina grunddrag; kunde grefven ställa så till att vi blefve i åtnjutande af densamma och af det norska representationssättet, så hade talaren ingenting emot likhet med densamma äfven i detta fall, men till dess är det bäst som det är. Bestämmelsen om hvad som skall förstås med tryckfrihet är äfven i det hvilande förslaget ändrad. Förut hette det att alla handlingar Åe. må till tryck befordras; nu är ordet alla föreslaget att borttagas Talaren instämde i öfrigt med grefve Posse. I egenskap af en bland de verksammaste ifrarne för grundlagens antagaude 1809, hvarom talaren erinrats genom sjelfva den kongl. propositionen, som blifvit daterad årsdagen af det datum som tryckfrihetsförordningen bar, protesterade talaren mot förslaget. Talaren skulle våldföra sin känsla, om han skulle yttra sig om statsmannaegenskaperna hos dem bland konungens rådgifvare eller andra personer, som aktivt eller passivt understödt förslagets dragande under svenska folkets representanters öfverläggning. Frih. Cederström, A., uttalade den önskan att man — — —. —n I