Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1856, sida 2

nya försök, hvilka icke lyckades bättre än de föregående. svetten flöt utför hans panna. Hans hustru och dotter hade emellertid stigit upp och betraktade honom med en känsla af ängslan, som en uppretad man alltid ingjuter hos dem, hvilka äro beroende af honom. — Jag ber dig, min far, sade den unga flickan helt darrande. — — Lemna mig i fred, Anais, lemna mig i fred; jag har lust att slita sönder alltsammans; se på, så skall du få se, att jag rifver sönder det! — Min vän, sade hans hustru med mildt leende, du får väl uppoffra din ref, när det är omöjligt för dig att ... — Omöjligt! omöjligt! upprepade gubben ännu mera uppbragt än förut, och i detsamma började han att rycka i refven, liksom ville han uppfylla sin hotelse och rifva sönder alltsammans. — Du tar den saken lätt, att förlora en så präktig fisk! och på köpet en engelsk krok, som aldrig släppt sitt tag, och en dubbel ref, som kostar 12 sous! Det är också, som om det vore förgjordt! Det är en af dessa slags olyckor, hvilka hända endast mig! Måtte f—n hafva alla aborrar i hela Seinen och popplarne med deras fördömda blad och grenar! ... Min vän! ... — IIäUCfen hafva allt hvad fruntimmer heter! utropade den otålige fiskaren och kastade sig i gräset, alldeles utmattad af trötthet och vrede. En ny person, som gick långs utåt flodbrädden och obemärkt hade närmat sig det stilla, der samiljen befann sig, stannade plötsligt vid detta utbrott och tycktes förvånad öfver att se folk på ett ställe, som han utan tvifvel valt för sin promenad emedan det låg mest afsides. Hans blick föll först på Anais, hvars hela utseende bar pregel af fruktan och förlä