Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 december 1856, sida 2

konungar, som äro i ständ till sådana uppoffringar ! — Kaptenen uppmanade konungen att se upp; räckte honom fryntligt handen och presenterade Lilia för honom. Vid åsynen af henne förstod kungen genast afsigten med denna beväpnade expedition; han gjorde en vänskaplig åtbörd, som skulle betyda: yvänta ett ögonblick!? och skyndade derpå till sitt palats, hvarifrån han en stund derefter medförde sin spanske fånge i så utmagradt tillstånd, att detta utan tvifvel räddat honom ifrån döden. Den olycklige grefven, som sannolikt hvarje morgon väntat att innan aftonen blifva framsatt på kungens taffel, kastade sig omkring sin sonhustrus hals och tillropade henne: — Jag förlåter dig! Det var en mycket rörando scen. Kaptenen skänkte kungen ett gevär med dubbla pipor samt en hel mängd kulor och krut. Alla vildarne kysste matrosernas händer, och Lilia upptog ett dyrbart halsband af perlor och utdelade det perla efter perla åt prinsarne och hoffolket. Läsarne gissa utan tvifvel att grefven af Elbonza och hans sonhustru återfingo alla sina besittningar i Havana, sedan denna expedition lyckligt och väl var utförd; men hvad de icke gissa är, att Lilia förblef enka hela sitt lif, och att hon, äfven i en långt framskriden ålder, dagligen föryngrades, genom anlitandet af sin doftande minnesgkatt. — Fruntimmer, sade hon ofta, böra alltid hafva perlor och diamanter; det är deras mynt; med sådana smycken blifva de aldrig köpta, men kunna sjelfva köpa allting. Detta är ganska riktigt; men det fordras en betydlig mängd guld, för att köpa många perlor och diamanter. SIut.