Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1856, sida 2

med sattigväsendet på landet. Man får icke skrifva detta helt och hållet på obarmhertighet hos folket; ty bonden har så stora utgifter i allmänhet, att han många gånger måste pruta, fastän hans prutning härutinnan går för långt. Hans klagan öfver fattigskattens årliga ökande, hvilar till större delen på missförstånd, emedan man icke räknade så noga när de fattige drefvo omkring, och man småningom utdelade sina allmosor, som nu för tiden, då allt skall godtgöras i reda penningar: Det är emellertid en bedröflig sanning, att barmhertighetens nådeport för närvarande icke allenast är bra trång, utan på många ställen nära nog stängd, af hvilken orsak det skulle vara önskligt, att rikets nu församlade ständer ville taga fattigväsendet i närmare skärskådande, samt äfven föreskrifva nödiga förbättringar. I min tanka skulle detta bäst låta sig göra genom inrättandet af ändamålsenliga arbetsinrättningar jemte fattighusen i hvarje härad. Detta kunde visserligen församlingarne sjelfva ombestyra, wen så länge kommunal-andan är så litet utvecklad hos massan af folket, har man föga att hoppas från det hållet. Mycket skulle likväl kunna göras äfven under nuvarande förhållanden, om länets höfding årligen gjorde en resa genom länet och toge personligen i betraktande huru fattigvården handhafves i de olika socknarne. Vi hafva ju en hög embetsman, som årligen inspekterar rikets fängelser och vakar öfver fångarnes vård. Vore det för mycket om samma omsorg egnades åt den fattige förslitne arbetaren? Jag har här i få ord velat fästa allmänhetens uppmärksamhet på en ganska vigtig fråga. Må den omfattas med värma till lindring för alla lidande och förtryckta! Wäsby i December 1856. Pehr Thomasson. A.. —