Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1856, sida 2

— — Riksdagen. Lördags förmiddagen den 6 dennes upptogos plena i alla fyra stånden hufvudsakligen af debatter rörande regeringens jernvägsproposition. Såsom man kunnat förmoda gällde striden egentligen banans ledande norr eller södor om Mälaren. Vi meddela här nedan ) en sammanfattning af dessa debatter, hvilka dock blott kunna betraktas såsom förberedande öfverläggningar, enär den egentliga striden väl först kommer att föras, sedan statsutskottet afgilvit sitt betänkande. I samma plenum förekom i Presteståndet en motion af biskop Thomander om kyrkomöten, hvilken framkallade olika meningar. I samma dags aftonplena förekommo hos Ridd. och Adeln hufvudsakligen följande ärender: Frågan om anställande af riksdagsreferenter för tidningarne föranledde en diskussion, som dock icke kunde leda till något resultat, sedan 3 stånd förut afgjort saken. Majoren G. M. Stjernsvärds motion om en förändrad organisation af Landtförsvaret kunde naturligtvis ej undgå att tända litet eld inom ett stånd, der indelningsverket har så varma anhängare. Hr Dalmans motion om ändringar i den nya landshöfdinge-instruktionen måste naturligtvis bringa landshöfdingarne i rörelse. Motionären försvarade sig dock, enl. A B., manneligen. Vidare förekommo motioner om iulösen till staten af Köping-Hult-jernvägen; om alla böters ingående till kronan; om nedsättande af ett utskott för be, handling af frågan om ämbetsverkens reorganisation un. m. I Borgareständet remitterades en hop bordlagda I motioner Frågan om tyskans eller fransyskans företräde såsom första främmande språk i skolorna, framkallade en strid mellan hr Lallerstedt, som försvarade fransyskan, ochjflera andra representanter, som föredrogo tyskan. — Vidare diskuterades hr Thomes motion om upphäfvande af den famösa kongl. förordningen rörande hemmansklyfning, samt hr Lallerstedts, om vissa uppmuntringar åt idkare af skön konst. I Bondeståndet yrkade Johan Johansson afslag på alla löneförhöjningar å 2:a hufvudtiteln, på det att genomgripande reform i ämbetsverken måtte derigenom framtvingas. — Gretve Anckarsvärds motion, som blifvit delgifven ståndet, att statsutskottet mätte föreläggas äska upplysningar om användandet af de kreditivmedel, som vid förra riksdagen beviljades för neutralitetens upprätthällande, bestreds af Ola Månsson, men upptogs af Mengel. såsom egen motion. — Likaledes diskuterades grefve Anckarsvärds motion i skjuts-frågan. Vi återkomma nu till: Ridd. och Adeln. Debatten öppnades af Hr Ieykensköld, som uttalade sitt gillande af det föreslagna systemet i sin helhet, men tillstyrkte den förändring i arbetsplanen, att den norra linien mätto först blifva anlagd. Behofvet af förbättrad kommunikation är i denna riktning mer trängande än i riktvingen mot vester, emellan Stockholm och Göteborg, der Göta kanal underlättar förbindelsen. Grefve E. Sparre. Förhållandena i norra delen at landet äro väsendtligen olika med den södra. Hr Ericson har för den sednare uppgjort ett förtjenstfullt förslag, men icke så för den förra, med hvilken han synes vara mindre bekant. I den södra delen kunde det vara ändamålsenligt att uppdraga banorna längre från vattendragen, men i den norra blir landet, ju mer man aflägsnar sig från vattendragen, alltmer bergigt och oländigt, hvaraf följer, att der företer sig mindre möjlighet till materiel förkofran, på samma gång anläggningen der fördyras. För de i dessa trakter belägna enstaka bergverken är det nödvändigt att på kortaste vägen stå i förbindelse med Mälaren, och förslag hafva derför på alla punkter blifvit väckta om särskilta jernvägar genom dalgångarne till nämnde sjö; anlägges deremot, enligt kongl. propositionen, en jernväg tvärt igenom bergslagen, skulle den gå förbi dessa bergsverk, wan att de at dem hade gagn, ty de kunde ej med fördel föra sina tunga produkter på jernväg ända till Stockholm, och om bibanor anlades till Mälaren, skulle de blott skära den stora banan, utan att trafiken på den inleddes. Icke Stockholm, utan städerna vid norra Mälarstranden äro de naturliga nederlagsoch bytesplatserna för sädesorternas och bergslagens produkter. Talaren granskade derefter öfv. Ericsons motiver för vestra banans dragande söder om Mälaren. Det är sannt att denna väg blir den kortaste till Göteborg och Kristiania; men tal. åberopade ett yttrande ar hr E. sjelf, enligt hvilket transitosarten ingalunda fkår anses som det väsendtliga vid jernvägsanläggningarne i landet, utan är den hufvudsakliga traflken att påräkna mellan det inre landet och en ba