Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1856, sida 3

ÅSiyckegad Po Spagqvinna. I Köpenhamn har polisen genom en för stöld arresterad piga kommit en spåqvinna på spåren. Pigan berättade nmligen att då hon för omkring tre är sedan tjente hos en prest der i staden, var hon mycket bekymrad öfver ett ömmare förhållande, hvaruti hon stod tillen person, som hon trodde icke menade ärligt med henne. Just i ett sädant ögonblick kom en hustru i ett ärende till hennes husbonde, och då hon märkte flickans bedröfvelse och fått veta aken dertill, rådde hon henne att gå till Spå-Stina, hvars adress hon uppgaf, och som skulle kunna säga henne om hon skulle blitva gilt med sin käraste eller icke. Samma dag begaf sig flickan till spiqvinnan. Denna — en sjömans enka — ägde åtskilliga slags kort och upplade dessa genast samt lofvade flickan, att hon nog skulle få sin aste, i det hon visade henne ett kort, hvarpå var maladt ett hus, med det tillägg, att der låge hennes blifvande hem. Sedan flickan frågat hvad hon var skyidig och qvinnan yttrat, att hon plägade få 3 mark (c:a 2 rdr 18 sk. rgs), gaf hon henne dessa och aflägsnade sig, sedan hon af spåqvinnan blifvit uppmanad att flitigt besöka henne, emedan hon icke kunde säga mycket första gången, men ju oftare hon komme desto mera kunde hon få veta; ven bad hon flickan rekommendera menne hos andra. Efter den stunden kom flickan ofta till henne, stundom flera gånger om dagen, och då hon icke hade penningar att betala med, måste hon sätta pant. Under dessa besök omtalade spågvinnan ganska ofta ett medel, som skulle vara alldeles ofelbart att vinna den älskades gankärlek. och detta bestod deri, att den förälskade flickan skulle till spåqvinvan lemna det lintyg hon en viss tid burit, hvarefter späqvinnan skulle uppbränna det och lemna pigan askan, sedan hon först burit den 3 gånger omkring kyrkan. Donua aska skulle pigan blania i den mat ban ät, hvarefter hon kunde vara förvissad om att den älskade icke mera kunde va henne. Detta medel, hvarmed spåqvinnan försäkrasig hafva hjelpt mänga, kunde flickan emellertid icke begväma sig att begagna, emedan hon ansäg det för trolldom. Flickan förklarade vidare, att hon my: ket ofta sett åtskilliga tjenstepigor komma bärande ll spåqvinnan med hela korgar fulla af matvaror, och att denna flera gäangor tragat henne om hennes matmor läste sina skaffarier, samt uppmanat henne att, liksom de andra pigorna, bära till henne smör, Ost, grädde och andra varor, som då kunde afräknas på betalningen för spådomen, men derpe hade flickan aldrig velat inlåta sig. Hon tillade, att spåqvinnan hos sina många kunder ar hvarje ständ och ålder skaffat sig förtroende derigenom, att hon berättat dem, att hon föratsagt Köpenhamns polis, som ständigt rådfört sig hos henne, vigtiga tilldragelser, och att hon af densamma fatt tillstånd att praktisera. Utom spådom i kort, hade sjömansenkan, enlivt flickans förklaring, äfven spått af ägghvita i vatten, i det att den person, som skulle spås, måste vid jul, nyår och trettondedagsafton gifva henne ett ägg och