Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1856, sida 3

ett prof, ett glas. Hvitan häldes då i det med vatten fyllda glaset, och af de figurer, som deruti bildades, förutsade spåqvinnan de frågandes framtid. Flickan försäkrade, att hon sett en hel mängd glas på ett bord hos qvinnan, hon föregaf att hvitan måste stå åtta dagar i vatten, innan den kunde begagna Hon gal dessntom spåqvinnan skulden till att hon ann sig uti intressanta omständigheter, emedan heunes sp domar förmätt henne att stå fast vid sin kärlek. Henaes älskare hade dock icke varit henne tropen, och af sorg d röfver hade bon slazit sig på att drieka, och denna last tillskref hon ater att hon låtit förleda sig till tjufveri. Inför domstolen törnekade hon alldeles ägghvite-historien, paståcnde att hon endast för ro skull visat, denna konst för sina ni mare vänner; men tillstod att hon begagnat korlSpåcndet de trenne scunaste åren såsom en näringskälla, sami att hon i en gammal Hexebog? 1 sig k s betydelse. IIOn dömdes till 15 dagars sängt vid vatten och bröd. ta-insustri i Paris. Det regnar alldeles förlärligt och snögar icke heller så obetydligt så att kylan af regnet må bli så mycket kännbarare. Detta hindrar siv vid hörnet af gatan S:t Martin och utan atti början hafva så mycket som en enda åhörare, låta höra eit tal, som i hänseende till sin rhetoriska svuldock icke en hedervärd talare att ställa I stighet erinrar om salig Peter al Amiens, medan detta tals verkningar på sinnena hos den på gatan vandrande befolkningen knappast ger efter för talaren Masillons vältalighet, eller för den ryktbare Fentlons religiösa fantasier. Talaren står på ett gammalt rankigt bord; bakom sig, på muren al huset, har han fästat tvenne taflor, föreställande den Heliga Grafven och Bethlehem och ötver alltsammans är ett paraply uppspåändt, som skyddar hufvudet på den unge, ganska anspråkslöse IIadschi. pilgrimen från Jerusalem, yJ hafven krig, mine andäktige åhörare! ropar talaren, under det att en publik af gafpojkar, gatsopare, vattenbärare, schåare, mängelskor. ammor och tjenstsliekor småningom samlar sig. yI kännen kriget ... Frankrike vet hvad kriget vill säga. IIvem har icke en far, en bror, en make, en älkare, en slägting. vän celler bekant, i vår odödliga Krimarme, en väns vän, eller en bekants bekant bland dessa tapure, som stympade, men höljda af lagrar, återvända till hemmets härd, eller ännu som bäst välnda sitt bröst mot fienden ? Allmän rörelse bland åhörarne. l kännen kriget; — se här dess orsak: Talaren höjer i sin hand en sten, som af de församlade noga betraktas. yjlär är orsaken till kriget. Detta fragment är en relik från den heliga orten, från Jerualem, från den heliga erafvens klippa — detta här r ett fragment från Bethlehems klippa. under hvars hägn Frälsaren föddes. Frankrike har gjort den heliga ortens sak till sin n och har visat ryssarne, att Frankrike alltid är segerrikt. der dess örnar blänka. Vid alla heliga orter är fullkomlig aflat för hvarje besökare, för hvarje from pilgrim. Viljen j, som 4j kunna komma till Jerusalem, till Bechlchem, till Golgatha, eler till Gethsemane. icke skaffa er dessa reliker, åtminstone? Sknllen j ej vilja ega dessa undergörande fragmenter och förv ra dem som en skatt, hvilken bringar lycka, välsi .nelse och syndernas förlåtelse — dessa fragmenter, som jag har medfört från den Heliga grafven? — Åh jo!.. jo, helt visst! — Fem sous ät de sattiyra sous åt de fattiga! ... Tre sous åt de Den här stenen lindrar tandvärk och den rekommer blindhet; den här är bra för kramp gal. hos barn: den här för svaghet i magen; den här hjelper för hufvudvärk och hindrar hårets affallande. Den här biten, deremot, stärker förslappade norver ... Fem sous! . fyra sous! ... tre sous — Lefve Vrankrike!. .. Lofve den tappre Krimarmen! Lefve de heliga orterna! Talaren säljer sålunda nästan hela sitt förråd, af hvilket han vid Montmartre genast gör en ny upp sättning, hvarefter han på ett annat häll uppställer sin hed: (Fam.-J.)