Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1856, sida 1

hänförande minne, som likt ett vällukt-doftande datum skall tala till min 1. Med dessa ord började hon afplocka åtskilliga exemplar af alla de blommor, hvilkas vällukt uppfylla dalen vid vias Ginestas, och förde dem omsorgsfullt hem till sin evärfaders plantage, der den lärde och berömde spanske kemikern Padoas just då Höll på att af Antillernas flora bereda sina beundransvärda essenser. Padoas fann i den unga qvinnans infall blott ett tillfälle att tå lysa med sin berömda och erkända talang. I sin allsmäktiga distiller-koli tilredde han den sakallade vessensen af tjugu slags blommor,? som sedermera spelat en så lysande roll i de spanska damernas toalettrum. Lilia fördelade essensen i tjugu portativa flaskor, af hvilka nitton blefvo hermetiskt tillslutna till framtida behof. Minnet af denna sköna dag var således inneslutet i tjugu relikskrin. Alltför mycken lycka ir skadlig här i verlden, och man kan icke nog taga sig till vara för den. Det gilves osynliga väsen, hvilka blifva afundsjuka på oss och hämna sig. Efter denna kort och melankoliska inledning, är det nog för den följande historiens ekonomi att tillägga, att den unge grefven af Elbonza tvenne är efter sitt bröllop föll ett offer för denna pestartade sjukdom, som så ofta hemsöker de stora Antillerna, samt att han plötsligt bortrycktes på sitt plantage i las Ginestas. Lilia utgöt icke i sin förtviflan denna massa af tårar, som mildra smärtan och upphöra på samma gång som den; hennes sorg var tyst och djup, och hon sjelf såg ut som en marmorpelare på en grafvård. Man anade genast, att hon aldrig skulle trösta sig. Dagarna och månaderna medförde endast ringa