Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1856, sida 1

terssons salubod vid Ko an, I N. Petterssons 1 hor! emot Kusttorget i dito, och i Lundgrens arfvingars h oberoende af riksbanken, såsom hevis hvarpå anfördes 1824 års författning, så att, när fråga först uppstod om särskilt lagstiftning för sadelutgifvande privatbanker, det icke ens gasattes att bankbolagens delegare skulle vara solidariskt ansvarige. Sedermera hade man, i samma mån den solidariska ansvarigheten i utlandet mer och mer förkastades, ålagt våra banker en sådan ansvarighet, jemte hvarJchanda andra onödiga inskränkningar i deras verksamhet. I afseende på direktions-ledamöternes anavarighet hade förhållandet varit motsatt. I de första af ständerna uppgjorda lagförslag var direktionens ansvarighet ganska sträng, och i händelse en privatbank bruste i betalningsskyldighet, ansägos direktions-ledamöterne, utan vidare utredning bankens afsärer. böra vara underkastade bysättningstvång. Denna ansvarighet har sedermera blifvit inskränkt till hvad den nu är. Talaren hoppades visserligen icke framgång för sin motion; men ansåg ej litet vunnet, om en och annan derigenom komme att studera sig in i ämnet. Hr Björk: Den solidariska ansvarigheten är ett hinder för associations-andan. Utan sådan ansvarighet skulle denna anda verka lika väl i fråga om banker som i andra företag. Den solidariska ansvarigheten är ett hinder för den mindre bemedlade att draga vinst af bankrörelse och är alldeles icke nödvändig för sedelutgifvande banker; det är nog att direktionen är ansvarig. Filialbanker äro lika berättigade som privatbanker. Talaren instämde med motionären. Hr HWedbery: Vid banker, som utge sedlar, är solidarisk ansvarighet nödvändig och har ingen skada medfört, derföre är det (j skäl att borttaga den. I Hr Bodell yttrade att i Norrland hafva privatbanker ringa förtroende; man tycker mer om filialbanker; tal. spådde stor olycka af privatbankerna i framtiden. — Solidarisk ansvarighet hör till svensk redbarhet och bör ej förkastas för att följa främmande länders exempel. Hr Eriksson yttrade sig för den solidariska ansvarighetens behållande. Hr Lallerstedt: Privatbanksedlar böra betraktas såsom skuldsedlar, cj såsom mynt. I bankvetenskap liksom i andra vetenskaper borde man fråga efter I sanningen, ej efter svenskheten. Hr Schwan: ombytlighet hos ståndet vore ingenting nytt. Förra riksdagen ville en talare störta enskilta banker; nu vore densamme delegare i Stockholms enskilta bank. Tal. hade trott att privatbankernas borttagande på en gång skulle vara olyckligt. Ett sedelslag vore önskvärdt; det klingande myntet I vore bäst; men vid remiss af större summor båhöfI des sedlar; sedelutgifvande banker behöfdes derföre; dessa borde vara solidariska. Filialbankerna hade företräde för privarbanker deri att de arbetade med rikets ständers sedlar; men det vore tänkbart, att rikets ständer en gång droge in lånen till dessa, för en sådan olycka vore dessa banker blottstälda. Tal. instämde med hr Björk i fråga om solidariteten för icke sedelutgifvande banker och hemstälde till ståndet, som ifrade för kommunalstyrelse, huruvida det vore möjligt, om en kommun behöfde ta lån och utge obligationer, att få en styrelse, som åtoge sig solidaritet. Tal. hade tagit kännedom om den ifrågastälda Stockholms handelsakticbank, utan solidarisk ansvarighet, och trodde att den erbjudit bättre garantier än hvarje privat-echer silialbank. Hr Wallenberg försvarade sig mot beskyllningen för inkonseqvens. Tal. hade cj heller på en gång velat borstaga privatbankerna och aldrig förordat solidaritetens upphäfvande; sådant kunde leda till s. k. aktiespel m. m. Motionen remitterades till bankoutskottet. Nya motioner väcktes: af hr Grape 1) om vissa förbättringar i lotsväsendat, 2) om ytterligare statslån till Gofle-Fahlu-jernvägen; af hr Rinman om ändringar i Sockenstämmo-förordningen; af hr TäJårdk om anslag till Söndagsskolor i riket; af hr Rooth l om utarbetande af förslag till handels-domstolar; af hr Ilesselyren om åtgärders vidtagande så att omyndigas medel under förmyndare-kammares vård aldrig må kunna gå förlorade: hr Hesselgren förnyade äfven åtskilliga vid sista riksdag väckta motioner, såsom om förändradt stadgande om ordförandeskapet i sockenstämma, samt föreslog dessutom tydligt bestämmande genom lag af hvad som bör betraktas såsom kommunalt besvär; af hr Ekman 1) om aläggande för bankofullmäktige att vidtaga sådana ätgärder med vexelköp i Göteborg, som 8 bankoregl. bjuder; 2) att tulltjenstemännens befattning vid vågarna i rikets stapelstäder må upphöra; 3) om anslag till jernvägen mellan Göteborg och Mölndal; af hr Hasselroth 1) om en pension åt förste expeditionssekreteraren Richert af 5000 rdr rmt samt en dylik af 3000 rdr rmt åt hans maka, i fall hon öfverlefver sin man, såsom vedermäle af svenska folkets tacksamhet för hr Richerts förtjenster om vårt lagverk; 2) om premium af 30 rdr tunlandet för skogsplantering å Svältorne; af hr Ekholm om landshöfdinge-instruktionens omarbetande; af hr Almiren 1) om lag för accepterade räkiingars belåning; 2) om anslag af 4000 rdr till kommers-kollegii disposition att låta trycka förtjenta reseberättelser; af hr Eriksson om anslag till lärare i kemi och fysik vid elementar-läroverken; af hr Rudling 1) om transitorätt för alla stapelstäder; 2) om arfvode till magistratsperson, som skall ha nyckel till ränteri; af hr StOpe 1) om anslag till telvgraf-linie mellan Öregrund och Gefle; 2) om tillökning i musikaliska akademiens stat; 3) om förslag till kommunal-lagstiftning: af hr Malmborg Om anslag till Malmö skolas utvidgande till fullständigt läroverk; af hr Wetterberg om anhällan hos K. M:t att lita genom sakkunnige män utarbeta sammandrag ar gällande ekonomiska och kommunala författningar; af hr Thoms 1) om förklaring af stadgandet i 15: 2 H. B. om bolags solidaritet; 2) om årliga arfvoden åt dem, som vilja bilda dedrägt: allt väntar i en orolig höcstidlig tystnad dan I