en munter visa och smällde med sin piska. I vagnen satt Johan med den gröne bindeln för ögonen och bredvid honom Trina. — Ack, hvad vi nu äro lyckliga, Johan! sade hon och tryckte hans hand. — Min dröm har besannats. Du skall bli frisk; ty det har den gamle herrn sagt. Hvad de skola förvånas derhemma, då de få se oss komma i en grann vagn, såsom ett förnämt herrskap! — Vi skola fara genom Gierle och Wechel till zoerse!; sedan fån J visa mig vägen, sade betjenten; — Hopp, Marengo! Trafva, marsch! Vägens damm inhöljde hjulen i ett moln, och vagnen rullade bort genom byn.