Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1856, sida 2

DIILIY: CN at YIKSU1uL S mATRKIIRaATC MandIIRåLT, och icke mindre eget måste det blifva att få I höra de fyra ståndens ökverläggningar i ämnet. kegeringens proposition i Jeruavägs srågan. AA — Vi fortsätta i dag återgifvandet af regeriagens Jernvägsproposition, deri 1eg:n framställer sina egna asigter och förslag i ämnet. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad komiten yttrat, anser K. M. att de stambanor, som på statens bekostnad byggas, böra framdragas förnämligast genom de orter, hviika, i anseende till sin aflägsenhet från vattenkommunikationer, af dessa icke kunna draga fördel; att följaktligen en stambana blolt undantagsvis bör i en längre sträckning framgå parallelt med en närbelägen segelled, men deremot korsa eller beröra densamma vid sädana punkter, der den inre rörelson antingen redan befinnes eller kan emotses blifva för vissa orter koncentrerad; alt, som ett vigtigt syftemål med stambanorna jemväl är att underlätta förbindelsen med främmande länder samt mellan betydligare handelsplatser inom riket, afståndet mellan stambanornas ändpunkter i möjligaste mån bör förkortas, till besparing såväl i byggnadskostnad, som i tid och transportkostnad, dock under iakttagande, såvida sådant utan längre omvägar kan ske, att stambanorna jemväl beröra de punkter, som i följd af ett för inre rörelsen gynsamt läge eller af större produktion mest äro i behof af kommunikationer och väl belägna för bibanors anslutande; hvaraf följer att en stambana icke ocftergifligen bör framgå kortaste vägen mellan dess ändpunkter, utan äfven afse rörelsens befrämJande så väl inom mellanliggande trakter, som imellin dem och ändpunkterna; att en stambana bör underlätta transporten af trupper och krigsmateriel och möjliggöra arme-afdelninpars skyndsamma förflyttning till de i strategiskt hänscende vigtigaste orterna, hvilka således böra af stambanorna genomskäras eller beröras ; att, som stambanornas anläggning kommer att medföra högst betydliga kostnader, och det med skäl kan befaras att, om än å vissa af nämnde banor en liflig trafik redan första tiden efter deras öppnande är att emotse, genom hvilken kostnaden för deras underhåll och administration kan fullkomligen betäckas och tillika möjligtvis ett öfverskott uppstå, ett motsatt förhållande likväl torde å vissa andra banor, åtminstone i början, uppkomma, antalet och utsträckningen af stambanorna för närvarande bör inskränkas till hvad behofvet oundgängligen fordrar, hvaremot det torde böra Åt framtiden öfverlemnas att besörja utvidgandet af detta stambanesystem, när en högre uppdrifven produktion sädant päkallar och landets derigenom ökade hjelpkiällor medgifva större uppoffringar af staten för kommunikationernas ytterligare förbättring. På dessa hufvudgrunder hvilar det system för anläggning af statens stamjernbanor, som K. M. nu öfverlemnar till rikets ständers pröfniag. Då Stockholm, dels såsom rikets hufvudstad, dels genom dess i både militäriskt och kommercielt hänscende vigtiga belägenhet, onekligen utgör den punkt, hvilken vid utstakandet af ett systematiskt jernvägsnät för riket bör företrädesvis tagas i betraktande samt tjena till utgångspunkt, måste i främsta rummet tillses, huru denna punkt, utan att åsidosätta mellanliggande fruktbara provinsers anspråk och behof af underlättade kommunikationer, må på ändamålsenligaste sätt sammanbindas med Malmö, såsom gränsort i söder, med Göteborg, såsom gränsort och vigtigaste handelsplats vid vestra kusten, med Norges hufvudstad, samt slutligen med Upsala och de både norr och vester om sistnämnde stad belägna trakter. Hvad nu först angår den linie, som under benämning af vestra stambanan, skall sammanbinda Stock holm med Göteborg, och hvarifrån icke allenast utgrening bör ske mot Norge, utan ock, från Falköping, den bana utgå i rigtning mot Malmö, hvilken komwer att underhålla jernvägsförbindelsen mellan Skåne och Stockholm, intilldess en kortare bana genom Småland och Östergöthland hinner i nämnde rigtning tillvägabringas, har K. M:t ansett det vara obestridligt, att denna linie är företrädesvis vigtig, och att saledes den största omsorg bör å dess utstakande användas, på det att densamma äfven i framtiden, under fortgående utveckling af landets jernvägs-system, må finnas motsvara sitt ändamäl. — Komiten har, af ofvananförda skäl, tillstyrkt att denna hufvudlinie, utgående från Stockholm, måtte, efter att under en längd af omkring 6 mil hafva varit gemensam med den norra stambanan, dragas öfver Wäster, Köping och Örebro till Svartå, samt derifrån utgrena sig mot Norge och Göteborg. Ilärvid förekommer likväl, att på detta sätt jervägsforbindelsen icke blott mellan Stockholm och Göteborg, utan ock mellan Stockholm och Norge, blifver omkring 3: mil längre, samt således för trafiken dyrare, än om stambanan från Stockholm genom Södermanland framdrages söder om Mälaren, öfver Södertelje. Katrineholm och Ilallsberg till Hjulö; samt att i alla fall, såsom komiten också anfört, en från Stockholm tiil hufvudstadens sammanbindande med södra provinserne utgående stambana måste genom det inre af Södermanland i hufvudsakligen vestlig rigtning fortgå ända fill Katrineholm, hvarigenom, om detta vägstycke. hvarå, enligt sednare förrättade undersökningar, de fiesta brantare lutningar än 1 på 100 kunna undvikas eller förändras, intages i sträckningen för vestra stambanan, anläggningskostnaden för 12; mils bana besparas, då deremot endast 6 mils besparing skulle uppstå genom antagande af komitns förslag, att låta den norr ut från Stockholm mot Upsala gående stambanan öfver Almarestäk gemensamt med den i vestlig rigtning gående stambanan fortlöpa ända till Girista, hvarigenom dessutom en förlängning af omkring 21 mil uppstår i jernvägslinien mellan Stockholm och Upsala. I betraktande af dessa omständigheter och under antagande att för ett fullständigt genomförande af här ofvan antydda system för anläggning af stam333. AL