Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1856, sida 1

I Den 5 December, I I Norra Calmar Läns Tidn. uppställes I följande jemförelse i afseende å de enl. den sista kongliga skolordningen bestämda elementarläroverk i riket. Enligt den uppgjorda staten skulle de högre Elementarläroverken blifva 26 till antalet, hvilket i pro portion till folkmängden utgör: i Stockholms stad 3 eller 1 på 32.000 innev. , Upsala stift 3 , 1,5, 107,000 ,, I ov Linköpings dito 1 ,, 1,, 340,000 ,, , Skara dito 2 , 1,4, 145,000 ,, j Strängnäs dito 3, 1,, 77,000 ,, I ov Westerås dito 2 ), 1,, 135,000 ,, I on Vexiö dito 2, 1,4, 135,000 ,, , Lunds dito 3 ,, 1,, 181,000 ,, I ov Götheborgs dito 1, 1,, 384,000 ,, , Calmar dito 1 ,, 1,4, 122,000 ,, , Carlstads dito 1 ,, 1 ,, 320,000 ,, , Hernösands dito 3 ,, 1 ,, 100,000 ,, . Wisby dito 1 ,, 1,, 47,000 ,, Propositionen är, såsom man finner, icke rätt väl iakttagen. Men detta missförhållande är sannerligen sicke det enda, som är att emot denna författning anmärka. Till de många klagomål, som i detta afseende blifvit framställda, har en brefskrifvare till H. T. velat se uppmärksamheten fästad å vissa oefterrätteligheter i den uppgjorda löneregleringen, särdeles för de s. k. kollegerne. Så anmärkes, att för dem, i lägsta graden, föreslås en löneförhöjning från 900 till 1000 Rdr R:m, således af 100 Rdr Ram, hvilket icke står i ett rättvist förhållande till den ökade tjenstgöringsskyldigheten från 32 till 36 timmar i veckan. Hade nemligen detta förhållande iakttagits, borde förhöjningen blifvit 112 Rdr 50 öre, hvadan den s. k. förhöjningen i sjelfva verket blir en forminskning med 12. Rdr. Detta missförhållande blir ännu större, der läseskyldigheten blifvit utsträckt från 24 å 26 till 32 timmar i veckan. Kollegerne, heter det, hafva sålunda ganska liten anledning att vara belåtne med den s. k. löneförbättringen. — Brefskrifvaren visar ytterligare genom några siffror otillräckligheten af de vilkor, som nu blifvit kollegerne nådigst förunnade och uppmanar Red:n att närmare utveckla saken. Vi skullo gerna hörsamma denna uppmaning, men bedja få fästa den ärade Brefskrifvarens uppmärksamhet derå, att hvad han nu öfverklagar, såsom drabbande honom närmast, dock icke är det enda och ej ens det mest graverande felet i den kongl. författningen. Fastmer gifver densamma anledning