burg. Sakernas ställning var i korthet den: å ena sidan fordrade pluraliteten och den friska kärnan af danska folket en frisinnad helstatsförfattning, om öfverhufvud en sådan var nödvändig: och å andra ville anhängarne af det gamla enväldet, eller Danmarks junkerparti, i onaturligt förbund med de konservativa och reaktionära elementerna i hertigdömena, hafva en skenkonstitutionalism, såsom blott en mask för enväldet. I begge dessa riktningar har en lösning af frågan blifvit försökt och i den första har den, på papperet åtminstone, blifvit genomförd. Den ministere, som först tog frågan om hand, pröfvade sina krafter på dess lösning i den absolutistiska riktningen, och, sannolikt just derför, lemnades den temligen oanfäktad af tyska makterne, hvilka först uppträdde hotande sedan den liberala ministeren i slutet af 1854 kommit till styret, och blifvit riktigt oförskämda scdan den alrasenaste ministeren emot deras förväntan icke störtat utan tvärtom befästat det liberala systemet.