Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1856, sida 2

under det för Tyskarne så kära namnet Schleswig-Holstein, hvilket erhållit sina institutioner efter tyskt mönster, dock så fria omständigheterna och förbundsdagen i Frankfurt medgifvit. Men låtom oss nu återgå till vår historik. Orstedska ministeren ville, såsom vi redan nämndt, lösa författningsfrågan i en absolutistisk riktning. Vid riksdagen 1853 framkom den med ett utkast till författning för konungarikets särskilta angelägenheter. Detta utkast var en snara för friheten. Genom dess antagande skulle nomligen danska folkets dyrbaraste friheter, t. ex. tryckfriheten, öfverlemnats åt regeringens godtycke. Försåtet var för groft för att icke upptäckas. Alla regeringens propositioner, kvilka åsyftade att inskränka riksdagens verksamhet till de rent danska angelägenheterna, mötte det starkaste motstånd. Det mest afgörande nederlaget led ministern d. 21 Feb. 1854, då folkthinget med alla röster emot en förkastade regeriigens anspråk på rättigheten att oktrojera helstatsförfattningen, och med stor majoritet antog ett utskottsbetänkande af det syfte, att folkets representanter först skulle sättas i kännedom om helstatsförfattningen, innan danska grundlagen underginge någon, genom nämnde författnings införande betingad ändring. Nu följde en förklaring af ministeren, att den orubbligen stode fast vid sitt förslag att åt konungen öfverlemna oktrojeringen af helstatsförfattningen. Svaret härpå blef ett af båda thingen med stor majoritet antaget misstroendevotum mot ministeren, och kort derefter slöts riksdagen. Ministeren förblef imellertid vid styret och sökte att genom afsättningar af embetsmän — Monrad, Hall, Andre 0. s8s. v. — ingjuta skräck hos sina motståndare. Undertiden utarbetade den en helstatsförfattning, hvilken offentliggjordes d. 26 Juli 1854. Detta opus bär en omisskännelig absolutistisk prägel. Ett riksråd af 20 af konungen utnämnda och 30 af de olika representationerna, efter en framdeles med dessa aftalad vallag valda medlemmar skul18 hafva en konsultativ röst vid afgörandet af monarkiens gemensamma angelägenheter, en försåtlig benämning för ett ginungagap, som snart skulle uppslukat Danmarks dyrbaraste friheter. För skenets skull var beslutande rätt riksrådet tilldelad, då det gälde att införa nya skatter, som voro gemensamma för hela monarkien (blott tullar eller bränvinsskatter), eller upptaga statslån. Tills den nya vallagen kommit till stånd, skulle riksrådet blott bestå af de 20, af kungen utnämnda medlemmarne (12 för Danmark, 3 för Sleswig, 4 för Holstein och 1 för Lauenburg). De nya riksråden utnämndes straxt derefter. Då denna helstatsförfattning beröfvade danska riksdagen hvarje inflytande på de vigstigaste statsangelägenheter, väckte den ett allmänt missnöje, och alla de olika fraktionerna af det liberala partiet förenades till en enhällig opposition emot densamma. Köpenhamns invänare utmärkte sig särdeles i den kamp, som nu började till den hotade liberala författningens försvar. Den rådande oppositionsandan splittrade sjelfva det nya riksrådet, i hvilket väcktes och antogos 2:ne motioner, hvilka skulle förvandla riksrådet I från en konsultativ till en beslutande församling. Detta var ock dess både första och sista lifsyttring, ty det slöts, när riksdagen såter skulle börja sina sessioner. Örsted öppnade denna d. 2 Okt. Throntalet, ett troget uttryck af denne ministers oförsonliga och absolutistiska tänkesätt, besvarades med en ministerfientlig adress. En motion (af Tutein) I att ställa ministeren under åtal inför riksrätt, hade antagits i folkthinget, om ej regeringen förekommit detta genom att upplösa thinget (den 21 Oktober 1854). De nya valen, som föregingo under en Stark agitation men tillika en lugn och värdig hållning från folkets sida, visade att snart sagdt hela landet som en man förkastade den Örstedska politiken. Konungen, sor I troligen endast väntade på detta stöd af all männa opinionen, afdankade nu hr Örsted oct nans kolleger och omgaf sig med en ny mi I nistere, helt och hållet i riksdagsmajoritetens I anda. Den nya ministeren, som till chef ha de konferens-rådet Bang och bland sin: medlemmar räknade tvenne utaf de un der Örstedska regimen afsatte embetsmännen (Hall och Andre), framträdde p. på den i December 1854 öppnade riksdage: I med ett liberalt program i helstatsfrågan hvilket vann det nya folkthingets fulla bi fall. Riksdagen beslöt nu definitift, i förtrö stan på den nya ministerens liberala löften j danska grundlagens inskränkning till rike Danmarks speciella angelägenheter. I