Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 december 1856, sida 2

E. M. berömmas för kraft och förutseende, och tviflar ej, att ni med lycka skall bestå ovädret. E. M. är nödsakad att samtidigt emotstå de farliga ingifvelserna utifrån ), som vilja förmå er att omfatta en antinationel politik, farlig för era egna fördelar och för det folks, hvilket ni styr, och den tryckning in från, som blinda lidelser kunde utöfva på er regerings fria verksamhet. Jag är väl bekant med alla de förespeg ingar och närgångna råd, med hvilka man vill förmå E. N. att omfatta en förderflig politik, men jag I är äfven öfvertygad, att E. M. skall utveckla tillräcklig fasthet och förutseende, för att ej blifva missledd. Vi befinna oss i en öfvergångs-period, då vi ofta måste medgifva något, för att ej förlora allt. Med verklig glädje skulle jag derför höra, att E. M. ville afstå från det system af förtryck och hårdhet, som förorsakade er höge fader så många qval och ofta bannlyste leendet från den upplyste konung Ferdinand I:s läppar. Må E. M. upptaga det i Frankrike följda systemet; ni skall i hvarje hänseende vinna derpå, ty genom uppoffring al en smula sjelsmyndighet betryggar ni sreden i ert rike och framtiden för ert hus. De revolutionära symptomerna i Italien äro så starka och talrika, att ett utbrott förr eller sednare måste väntas, allteftersom furst Metternichs stränga åtgärder komma att påskynda eller fördröja det. Är icke E. M. beredd på förekommande åtgärder, skall E. M. indragas i strömmen och ert hus störtas antingen genom revolutionen eller den påtryckning, som Viener-kabinettet torde komma att utöfva. E. M. kan rädda allt, genom att frivilligt och omtänksamt gå sitt folks behof och önskningar till mötes; ty om 1evolutionen brister lös i Italien, skall Österrike söka behandla detta land såsom en provins, och jag blir tvungen att vidtaga åtgärder, som jag till hvarje pris vill undvika. I detta fall är jag säker, att England, såvida det ej går mig i förväg, icke skall lemna mig allena, ty ingendera af oss kan tillåta Österrike utsträcka sitt inflytande öfver italienska halfön. Jag hoppas, min käre broder och kusin, att ni skall lägga på sinnet de önskningar, jag haft den lyckan att utrycka för er, och att E. M. skall förlita sig på min I erfarenhet. Louis Philippe. På detta bref gaf konungen af Neapel följande svar: Ville jag likna Frankrike, om Frankrike någonsin kan framhållas såsom ett mönster, skulle jag störta mig i den jakobinerpolitik, hvars skuld det är, att mitt folk mer än en gång varit trolöst och brottsligt mot sitt konungahus Friheten är huset Bourbons dödsfiende Jag har beslutat att till hvarje pris undvika Ludvig XVI:s och Carl X:s öde. Mitt folk böjer sin nacke under våldet, men ve mig, om det någonsin skulle resa sitt hufvud under inflytelsen af de drömmar, som taga sig så vackert ut i filosofernas predikningar, men i verkligheten äro omöjliga. Med Guds hjelp skall jag gifva mitt folk lycka och en så hederlig styrelse, som jag anser det kunna hafva rätt att önska. Men kung vill jag vara, ensam kung och alltid kung! Mitt folk behöfver icke tänka: den omsorgen tagor jag på mig; jag ensam skall sörja för dess välfärd och värdighet. Jag har ärft mycket gammalt hat, många vansinniga önskningar, som äro frukten af föregående regeringars svaghet: jag måste ställa det till rätta, och det kan endast ske derigenom, att jag närmar mig Österrike, utan att derför underkasta mig dess vilja. Vi tillhöra icke detta århundrade. Bourbonerna äro af gammalt blod, och om de någonsin försöka att omskapa sig efter de nya dynastiernas mönster, skulle de göra sig löjliga. Vi vilja likna Habsburgarne. Sviker oss lyckan, skola vi dock icke svika oss sjelfva. Ickedestomindre kan E. M. vara öfvertygad om mitt lifliga deltagande och mina varmaste önskningar, att E. M. må lyckas uti att kufva det oregerliga folk, som gör Frankrike till Europas förbannelse. Ferdinand. 2) Här syftas på Österrike.