Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 november 1856, sida 1

närmast omkring de urgamla hemmanen oel befolkningen ifrigt ognat sig åt bearbetninger af de jernoch myrmalmer, som rikligt påträffas i nejdens många kärr, sjöar och vattendrag. Dessa malmer samlades och smältes på det enkla sätt, som ännu brukas på några ställen vid norska gränsen och under namn af hedningasmide, lemnar ett jern af utmärkt beskaffenhet. Utan tvifvel voro de gamle Nordboarnes, i forntidens sånger berömda svärd af sådan tillverkning. Få hemman finnas i häradets malmbördiga trakter, der man ej trällar talrika spår af denna handtering. Vid hvilken tidpunkt denna näring börjat och huru länge den varit bedrifven, känna vi ej, yttrar hr Rääf; men den historia, som för ett vandt landtmannaöga är beskrifven på våra marker, lärer oss, att jernsmältningen redan tidigt måst vika för en ny period af vidgad åkerodling, och sedermera endast här och der i ständigt aftagande mängd varit idkad, tills den slutligen alldeles upphörde, och så längesedan, att icke minsta tradition om henne nu mera återstår.? Förf. bevisar denna ordning i ortens kultur på följande sätt: Då vi uppbryta hopröjda stenrör i de gamla hemmanens bördigaste, närmast belägna och således först upptagna åkrar, anträffas sällan eller aldrig spår at jernsmältningen: de förra hafva således varit äldre än den sednare: deremot, då vi nu ånyo odla de vidsträckta rymder, som närmast före digerdöden förvandlades till åker, men alltsedan legat öde, finna vi öfverallt, der malmer varit att tillgå, ugnar och märken efter jernhandteringen, utströdda icke blott under jordytan på jernmarken, utan äfven under de åkerrör, som på sådana ställen blifvit sammanförda; hvaraf är klart, att jernsmältningen blifvit öfvergifven för ett ökadt behof och en stegrad hug för sädesodling. Det nya tidskifte, som efter denna äldre period inträdde icke blott för Ydre härad, utan, såsom liknande iakttagelser intyga, för hela eller största delen af Sverge, har efterlemnat ovedersägliga bevis på ett till förvånande grad uppdrifvet jordbruk, som åter vittnar om en vida tätare befolkning och större tillgångar, än landet i våra dagar eger. Ivad serskilt Ydre beträffar, har, med undantag af stenmoar, sandslätter och dylika för åkerbruk svårtjenliga eller odugliga marker, hvarje annan jordfläck, om än aldrig så liten, illa belägen och mager, varit brukad, så att större delen af dess nuvarande skogsmark, härdvallsängar o. s. v. består af igenlagda åkrar. Författaren uppskattar denna, nu sedan slera ärhundraden igenlagda åkerjord till en fyrdubbel rymd och deröfver mot den nuvarande, ehuru denna på de sednaste 60 åren blifvit mycket vidgad, måhända fördubblad. Vid utdikning af skogskärr och genomgräfning af vildmossar finner man på ett djup af 4 till 5 qvarter bestämda tecken, att de utan undantag varit till slåtter uppröjda ; de för åkerbruket odugliga sträckorna hafva burit skog, och således hela arealen varit begagnad till befolkningens fördel. Författaren visar på ett sätt, som synes oss fullkomligt tillfredsställande, att denna vidgade åkerodling varit inskränkt inom en temligen kort period, som blifvit tvärt afbruten. Såväl orsaken till dess uppkomst som den till dess slut måste varit alltför betydelsefull, för att ? kunna utletas i häfdern-. Ur Rääf finner len förra i trälarnes successiva frigifning, varigenom de sjelfständiga jordbrukande hus