Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1856, sida 2

Gustaf III:s krig emot Ryssland begyntes för att afleda det inre missnöjet med hans allenastyrelse; Gustaf IV Adolfs mot Napoleon var en följd af hans egen inbillningssjuka, vidskeplighet och hat mot den plebejiske inkräktaren; Koalitioneu mot Napoleon tog frihetens och nationalitetens mask, men var, erkändt, blott en följd af somliga monarkers begär att återfå sina förlorade troner och andras fruktan att förlora dem de ännu innehade. Att för folken det icke var någon vinst, utan tvärtom ett förderf, att få Ferdinand i Neapel eller Ferdinand, Christina och Isabella i Spanien, i stället för Joseph Bonaparte, torde vara en öfverflödig erinran. Interventienskrigen i Spanien och Neapel företogos i ändamål att underkufva folkens frihet, hvilket franska och österrikiska folken visst icke skulle af egen drift hafva företagit sig i fremmande länder. Det sednaste orientaliska kriget, hvad var det väl annat än en dålig frukt af Nikolai obändiga lust att komma åt sin nästas gods? Friskytten talar härefter om de föreslagna löneförböjningarne åt embetsmannakårerna under de olika regeringsdepartementerna, dervid man i första rummet möter framställningen om betydliga löneförhöjningar ät hrr departementschefer sjelfve. Vore desse herrar ministrar i detta ords hela mening, och hvad ännu bättre vore, i fosterländsk, frisinnad mening, så skulle de äskade löneförbättringarne säkerligen icke ifrågasättas. Men för expeditionssekreterare åt den allenastyrande viljan synas äfven närvarande löner icke så dåliga, särdeles som de alltid efterträdas af goda pensionsplatser i biskopsstolar, landshöfdinge-embeten, m. m. Sarskilt grannlaga blir frågan, då beviljandet af ifrågavarande löneförhöjningar alltid skulle framstå såsom förtroendevota åt en styrelse, hvilken icke kan rimligtvis begära sådana vota. Utan tvifvel kommer Aftonbladet, med dess vidlyftiga spalter och ressurser i afs. å sakkunskap och framställningsförmåga, att ägna de vidunderliga anslagspropositionerna — hvilka blott kunna anses utgöra slutet af början, enär nya anslagsfordringar dels från reg:n, dels från enskilte alltid under riksdagens lopp bruka inkomma — en genomförd granskning. Dessa propositioner hafva nemligen icke kunnat undgå att göra på Aftonbladet samma intryck som på hvar och en annan, att afvaktandets tid nu är ute, emedan vi ej hafva något mer att afvakta. Vare sig huru som helst med de gjorda förespeglingarne, vare sig att de voro ärligt menade eller blott beräknade på anslagspropositionerna, det betyder numera ingenting, ty dessa propositioner måste bekämpas och om möjligt tillintetgöras. Aftonbladet skall säkert icke svika sin pligt i denna fosterländska kamp, om det ock skulle kosta uppoffringen af åtskilliga konsiderationer och andra band, af hvilka endast svagheten låter fjettra sig. Det gäller här det gamla engelska ordspråket: fäderneslandet fordrar att hvarje man gör sin pligt.