Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1856, sida 2

— -— 2 — fi 4 Borgarestäåndet. vid föredragning af herr Berglunds i föregående plenum väckta och bordlagda motion om kronofogdetjensternas indragning yttrade hr Henschen sitt förordande af densamma, men beklagade. att den nu kommit för sent och tillika ej at motionären blifvit tillräckligt utvecklad. Talaren ansåg de administrativa ärendenas handläggning af för många under hvarandra subordinerade embetsmyndigheter förorsaka onödig omgång och kostnad. Länsmansoch kronofogdesysslorna borde sammanslås illl en ge. mensam befattning, för hvilken så stor aflöning bor de anslås, att akademiskt bildade personer kundetill desammas beklädande erhållas. Hr Thomee anmärkte, i likhet med hr Henschen, att motionen vore för litet utvecklad. Den omgång hr Henschen öfverklagat såsom en följd af närvarande organisation, vore ej så farlig, åtminstone i Jemtland, der konungens besfallningshafvande ofta direckt vände sig till länsmännen. Hr Berglund uppläste derpå en skriftligen affattad motivering af sitt förslag, hvilken tillika med sjelfva motionen remitterades till allmänna besvärsoch ekonomiutskottet. De i föregående plenum bordlagda kongl. propositioner blefvo lästa och till vederbörande utskott remitterade. Hr Schwan föreslog, i anledning af begäran från norska odelsthingets f. d. president om pollet till ståndets läktare, att han borde inbjudas att i sjeltva ståndet åhöra öfverläggningarne, hvilket förslag af ståndet gillades. Motioner, väckta i dagons plenum, äro följande: af hr Björek 1:0 att ständerna må till Kgi. Maj:t ingå med begäran om förordnande af sakkunnige män till undersökning om sättet och grunderna för försvarsverkets ordnande, i enlighet med större utsträckning af konskriptionssystemets användande och minskning af den stående armån. 2:o att alla anslag, som under innev. riksdag komma att utöfver den ordinarie statsregleringen beviljas, endast skola gälla till nästa statsreglering. Al hr Boman: att med ändring af 117 2 mom. bevillningstörordningen, reseoch dagtraktamente för ledamöter at pröfningskomit må förhöjas till skjuts för 2 hästar och 5 rdr rmt dagsarfvode. Af hr rhomee: om närmare bestämmande af stadgandet i 25 kap. 8 S bygningabalken. så att, om vägbygnadsskyldige med enkel pluralitet bestämma sig för vägbygnads ställande på entreprenad, beslutet derom må ega vitsord. Af hr Hesselgren: Om ändring i åtskilliga punkter af den nya instruktionen för förmyndarekammaren i Stockholm. Af hr Berg: om terminsafgiftens upphörande för skollärare och ersättning derför af allmänna medel. Af hr Bodell: 1;0 om nödigt statsanslag till telegrafliniens utsträckning till Haparanda eller ätminstone till Norrbottens län. 2:o om anslag till anställande af en agronom för Norrbottens län. Hr Bodells begge motioner remitterades till statsutskottet, hr Hasselgrens till ekonomiutskottet; de öfriga bordlades. Bondestiindet. Här förekommo tre vigtiga fragor till öfverläggning, hvilka framkallade lifliga debatter, neml. den kongl. propositionen om bevärinyspliyten, den kongl. prop:n om upphörande af rothal arnes bidrag till soldatbeklädnadens anskaffande och underhåll samt motionen om hemmansklyfningen. I förstnämnde fråga yttrade Ola Månsson, att han hade ingenting emot de föreslagna ändringarne i legningsrätten, men trodde ej nägra förmåner kunna vinnas genom beväringsålderns framflyttande, utan skulle derat tvärtom följa flere olägenheter, synnerligen som ynglingen, då han blir myndig, får en mängd andra saker att sköta, för hvilka det skulle vara särdeles hindrande att då nödgas uppoffra tiden till militära öfningar. Östman var äfven af den åsigten, att beväringsaldern icke borde framflyttas, emedan ynglingar vanligen icke antagas till biträden vid åtskilliga töretag förr än de bevistat beväringsmöte; de kunna till exempel icke vinna inträde vid vissa landtbruksskolor förr än de exercerat. Deremot hade han intet emot förslaget i fråga om legningen. David Andersson skulle icke ha så mycket emot framflyttningen al beväringsåldern, om icke dermed samtidigt blifvit för slagna inskränkningar i legningsrätten, hvilket naturligtvis skulle ha till följd att legokarlarne skulle bli så mycket svårare att anskatta, således ock dyrare. För öfrigt ansåg han statens säkerhet icke betryggad genom beväringsinrättningen sådan den nu är, utan borde folket redan i skolorna förberedas på att i farans stund kunna medverka till fosterlandets försvar. Medin erinrade, att då man förut önskat inskränkning i beväringsexercisen, så hade man alltid svarat, att kontraktet om beväringspligtens fullgörande borde uppfyllas. Man kunde nu också från andra sidan yrka, att det skulle förblifva oförändradt säsom detta kontrakt bestämde; men skulle någon framflyttning ske, så borde ätmiustone stadgas, att beväringsynglingarne genast vid första mönstringen skulle antingen antagas eller kass ras, så att de icke säsom nu är fallet ofta finge gå flera är efter hvarandra til mönstringarne, hvilket är ganska betungande för dem, som bo längt ifrån mönstringsplatserna. I fråga om iegningsrattens inskränkmng yttrade sig Medin i samma syfte som David Andersson och afstyrkande. Nils Svensson från Kristiaustads län ville hafva beväringsexercisen afskattad och beväringsaren alldeles icke framflyttade, ty sadant skulle bli till mehn synnerligen för jordbrukaren, som tidigt träder i gifte. IIan ansåg förändringen hvarken nödig eller nyttig Anders Eriksson fran Elfsborgs län kunde icke inse de nu framhällna vadorna at beväringsärens fran flyttning; tvärtom borde det anses sisom en fördel att icke behötva komma så tidigt till mönstringen att kroppen ännu icke vore tillräcklivt utbildad, hvarigenom man ej sällan nödgades gå flere gånger. Den inskränkning. som blifvit föreslagen i rätten att lega äldre karlar, motvägdes enligt talarens tanke af legningsrätten inom 5:te klassen. Jons Persson yttrade sig i samma syfte som Nils Svonsson. Anders Persson från Örebro län trodde icke den tidiga beväringsplikten hafva särdeles stora olägenheter på