Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 november 1856, sida 1

den på spel och sSsörta landet i krig med andra länder. Jag kan väl säga, att dessa förebråelser hade sin grund i en felaktig uppfattning af förhållandena: ty, varen förvissade derom, ati ett land som England, för hvilket så stora intressen stå på spel, som har att upprätthålla ett så stort anseende, som har undersåter spridda öfver hela jorden, hvars medborgares egendom flyter på hvarje haf, hvars handelsförbindelser utsträcka sig öfver de aflägsnaste nejder af verlden, handlar klokt i att ej tala några förnärmelser och söka undvika sjeltva skenet af flathet i detta hänseende. Afven lider det intet tvitvel att det är lättare att qväfva det onda i fröet än att finna ett botmedel deremot, när det redan hunnit till ett betydligl omfång. Mina bemödanden gingo aldrig ut på att väcka kriget, utan voro alltid riktade derpå att förhindra det, och det är säkerligen för England den bästa politiken. Det är den politik, som i förra tider följdes af alla de statsmän, som bragt England till höjden af dess ära och magt. Det är den politik, som skall följas af hvarje insigtsfull statsman och gillas af hvarje förståndig menniska . sera Det är fullkomligt sannt, att, om det är at vigt att England står högt i nationernas aktning, så ernås detta mål icke genom underhållandet af stora härar och flottor. Alla nationer måste naturligtvis hafva medel till sjeltförsvar; men icke derigenom, att man hotar andra, såsom tyvärr fastlandets nationer och regeringar allt för ofta hafva gjort, icke derigenom, att man häller en fruktansvärd krigsmakt i beredskap, vinner man ett verkligt politiskt inflytande. Man vinner det fastmer genom det moraliska anseende, som en nation genom sin hållning förvärfvar sig hos andra nationer; man vinner det, om andra nationer veta, att man hvarken taler att en sjelf eller andra tillfogas någon oförrätt, om de veta att en nation är genomträngd af aktning för sig sjelf, att hon besitter energi till utvecklingen af sina hjelpkällor, att hon, om yttre faror hota, häller tillsammans som en man, att hon icke söker kriget, utan önskar freden, men icke ostraffadt låter sig förolämpas eller tillfogas någon oförrätt. Ett land utöfvar ett väldigt inflytande, om det erbjuder ett lysande exempel af ordning och sedlignet i det inre, och om det ligger för öppen dager, att de styrande låta sig angeläget vara att befordra dess intellektuella framätskridande och hysa lika omsorg för alla folkklassors väl. Omedelbart after slutet af detta med ett stormande bifall emottagna tal begaf sig lorden till stadshuset i Manchester, der adresser öfverlemnades honom från stadens kommunalstyrelse, handelskammaren och handelsföreningen. Dessa adresser uttrycka tacksamhet för ministerns fortfarande bemödanden till förmån för frihandelspolitiken och uttala det hoppet att billen om upphäfvandet af de sjifarten betungande pålagor måtte åter inlemnas i nästa session. Lord Palmerston tog ordet och uttryckte för församlingen huru djupt rörd han kände sig af det hjertliga emottagande, som blifvit honom till del i denna stora handelsstad och försäkrade att dessa hyllningar voro den ljufvaste belöning han kunde röna för sina bemödanden att troget uppfylla sina pligter emot det allmänna. Jag är stolt, yttrade lorden öfver det värf som ålegat mig såsom medlem af detta lands parlament att försvara de stora fribandelsprinciper, som den frejdade Sir Robert Peel först kunnat i verkligheten tillämpa. — Lyckligtvis försvagas hvarje dag den stora kamp, som uppstått emellan de olika interessena och delat folket; sanningen triumferar, icke endast genom dess argumenters styrka, utan äfven genom de resultater erfarenheten lemnat. Staden Manchester bör vara stolt öfver att se sina liberala läror antagna, om ock något sent måhända, men slutligen följda af alla nationer. Det var en tid, då man sade att England, genom sitt prohibitivsystem, sina restriktioner och sina tullar, ruinerade de andra länderna, Tyskland t. ex.; att vi ville sälja, utan att köpa; att vi ville öfversvämma fastlandet med våra produkter och icke mottaga något i utbyte; senarc, när England erkänt sina villfarelser och utvecklat frihandelns baner, har förts ett olika språk och klagomål af ett annat slag hafva försports. J köpen, sade man oss, all vår spannmål, J tagen ifrån oss alla våra födvaror, och den stora förbrukningen i England är orsaken till prisstegringen å fastlandet. Dessa motsägelser äro i ögonen fallande. IIvarje styrelse, som vill följa en verklig nationell politik och gagna sitt lands intere ssen, måste försvara frihandelos principer och genom alla medel: föredömet, teorien eller propaganden, söka förmå de andia länderna att i sin tur ätven antaga dem. Till svar på en hänsyftning i kommunal—— —