Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1856, sida 2

drifves från gård och grund, mot en så kallad skä lig lösen. På grund af dessa nu anförda skäl, samt så vidt man anser egaren af en mindre hewmansdel tillhöra detsamma folk, som omförmäles i 16 Regeringsformen, och hvars frihet och välfärd Sveriges konung svurit att skydda, vågar jag föreslå, att de här ofvan åberopade kong! författningarne måtte varda upphäfda, samt hemmansklyfningen såunda befriad frin alla de band, i hvilka den hitintills varit fängslad. Om remiss till vederbörligt utskott anhålles. J. Lekberg från Örebro län. Upprigtigt önskande att det här väckta förslaget måtte vid denna riksdag röna ett bättre öde än som skett vid föregående riksdagar, upprepa vi den gamla anmärkningen, att lika litet som lagarne må bestämma ett marimum af jordbesittning, lika lit. t böra de föreskrifva ett minimum. Yrkandet på den förstnämnda bestämmelsen ledde en gäng (i det gamla Rom) till fruktansvärda oroligheter. De Agrariska lagar, som inskränkte den förmögnes rätt, ansågos högst orättvisa och kränkande af äganderätten; men att inskränka den fattiges rätt har blifvit annorlunda bedömdt, och är det ännu i dag, såsom man kan finna, då en lagstiftning får äga bestånd, som förmenar den mindre förmögne att förvärfva sig äganderätt till egen torfva, då denna icke är så stor, att den anses gilva hvad man kallar besutenhet, ett begrepp, som är af en så sväfvande beskaffenhet, att alldrig någon lag derpå kan byggas. Det är nemligen alldeles omöjligt att bestämma den jordvidd, på hvilken en familj kan äga sin bergning, särdeles i ett land, der binäringar kunna och böra bedrifvas med den fördel som i vårt land. Vi hafva nyligen återgifvit ett yttrande från Välgörenhets-kongressen i Brissel, af prof. Wolowsky, rörande resultaterna af den obegränsade jorddelningen i Frankrike. Dessa resultater tala högt och ovederläggligt till den fria grundsatsens förmån och förtjenade att af våra representanter tagas i närmare