Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1856, sida 2

Det vill han ... och lady Ellinor vill äfven komma, för att omfamna edra knän, trycka sig till ert fadershjerta och bedja om er välsignelse .. — Min välsignelse . . . O, om jag ännu har någon, vill jag gerna gifva henne den . . Men de blifva väl icke on a på mig? Jag är så svag! — Nej, mylord, de skola tvertom glädja sig att få visa sig inför Ers Herrlighet. — Men hvarför komma de då icke? — Vill ni, att de genast skola komma? — Ja, sade han längsamt och med darrande röst. Jag ville aflägsna mig, för att efterskicka Percy. — Halt! ropade markisen plötsligt; — hvart vill ni gå? Jag vågar ej vara ensam . . . Mortimer ... — Jag vill gifva befallning att hitkalla mylord Percy. — Percy! Ja! Men Mortimer? tillade han hviskande. — hvad skall han säga? Skall han icke mörda mig? — Mortimer är icke här, sir . . Han skall ej mörda er, ty Percy skall stanna hos er och beskydda er mot honom. — Det är godt, det är rätt ... ack, jag är så rädd! I detta ögonblick inträdde såsom vanligt hofmästaren. — Jag har sett honom, jag har sett honom! ropade han. — Ack, Ers Herrlighets son mylord Percy är här. Gubben nickade med hufvudet och, tycktes le. — Gå genast och kalla hit honom! — sade jag. — Han och alla må komma! Det rätta ögonblicket är inne. Hofmästaren skyndade åter ut. Straxt derefter kom en betjent och ställde två stora armljusstakar,