Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1856, sida 2

hvilade öfver den i tåligt lidande så starke mannens ansigte. Slutligen väcktes de älskande af det buller, som den otålige Othello förorsakade: Ellinor upplyfte sitt af lycka och tärar strålande ansigte . . hon säg på mig .. och for upp. Percy följde hennes rörelse, och bådas blickar riktades på mig. — Der är han, ropade hon, — han har hållit ord. Och äfven jag kände mig omsluten af Ellinors armar. Ack, de ord, som då sades mig, skall jag al. drig åter höra, och den hänryckning, jag då kände, skall ag aldrig mer erfara! Tre dagar förflöto .. tre dagar på kärlekens och vänskapens stilla, klara, solglittrande insjö! Men äfven den rena kristliga undergifvenheten under ett oblidt öde blef tagen i anspråk, ty under dessa dagar erforo sir Robert och Ellinor, hvar Percy varit så länge och huru han kommit derifrän. Under samma dagar skickade viscounten af Dunsdale och jag våra redan länge förberedda bref till direktören och öfverläkaren i St. James därhus. Percy berättade deruti med korta ord sin historia, utan att likväl för mycket blottställa sina anförvandter; han berörde skonande och förlåtande de förskräckliga brott och misstag, för hvilka han varit ett lika oskyldigt som olyckligt offer. (Forts.)