Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1856, sida 2

ter, eller på Söndageu, med 2:ne poliskonstaplar, som vände upp och ned på våra kläder i en hög på golfvet, för att! söka efter pengarne, fastän sädane icke funnos, då hon skyllde oss för att ha stulit dem, ehuru vi voro oskyldiga. Jo, hon ställde vackert till, ja, stå nu der och skäms, ty vår värd blef så förargad öfver visiten, att han ville göra oss husvilla och det på Söndagen till, men vänta bara, nu skall hon minsan få betala fiolerna. Hustru Olsson, gråtande: Törhända jag i häpenheten yttrade något sådant, men jag mente inte så, utan att pengarne af misstag kommit bland kläderna. Helena: I häpenheten, ja, af misstag, kan tänka. Nej pass, hon slipper inte så lätt, hon skall nog bli fast, det svarar jag för. Jo, jo, nu är hon i knipan, derför är det annat ljud i pipan. Dorothea: Ja, sota skall hon för sin onda tunga, lita på det. Ordföranden afbryter denna ström af vältalighet, i det hustru Olsson dömes att plikta 24 sk. för oqvädet och ålägges dessutom ersätta hvardera af flickorna med 2 rdr, allt bko. Helena: Det är inte nog; i tidningarne skall hon; i tidningarne med henne! der skall hon stå. Dorothea: Ja, in skall hon i tidningarne, både hon och pungen. Ordföranden: Införandet i tidningarne få ni bestyra om sjelfva. Helena: Hjelper inte, hon skall i allmänna tidningarne! (I det parterna aflägsna sig.) I allmänna tidningarne skall hon tecknas, sig till straff och androm till varnagel. RR Re RETURER TOR EOKIEASET —W—k—;— 2 —