Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1856, sida 2

2 — —————— —— er fe — — ä—2 l— — sittningar. Om kejsaren deremot visar sig ljum för saken, så kommer motständ att äga rum. Det är ock just härpå som royalisterne räkna, ty alltsedan kabinetts-kurirernas ankomst i förra veckan har österrikiske ministern haft täta konferenser med regeringen och tillrådt motstånd under det föregifvande, att Frankrike icke vill göra något, och att man i hvarje händelse skulle komma till en öfverenskommrelse, om kungen blott vore ståndaktig. Ett afgörande bevis på en fullkomlig harmoni emellan vestmakterna skulle derför vara en ofantlig fördel och måhända föra till en raskare och mera lugn lösning af svårigheterna. Kung Ferdinand, som alltjemt är i Gaeta, synes vilja trotsa allt; hela hans tid är upptagen med manövrer och revyer och böner till helgonen. Han har 9 eller 10 af sina största ångare i bugten vid Gaeta, och sjöoch landttrupper företaga det ena skenangreppet efter det andra. Öfverallt ser man exerceras. Jag körde till Foria och fann hela den nedersta ändan af gatan upptagen af Schweizare, som gjorde bajonettanfall från den ena sidan af gatan till den andra, och körande och ridande måste hålla stilla, tills fäktningen var förbi. Men H. M:t förlitar sig ej endast på verldsliga vapen, utan anropar äfven helgonens hjelp. Den 13 begyntes eller utfördes en triduo till ära för Peter af Alcantara, ett helgon, som skall hafva fått tillåtelse att bevilja H. M:t hvarje bön. Den allmänna sinnesstämningen är mycket upphetsad, och det är mycket möjligt, att det snart kommer att ske demonstrationer. Följden häraf skall bli motdemonstrationer af militären och Gud vet hvad mera. Det är klart, att här äro trupper nog för att upprätthålla lugnet i staden. Patrullerna fördubblas hvarje afton i Toledogatan till förekommande af tumult. Jag vill just icke förutsäga någon sammanstötning emellan partierna här, men säkert är det, att både de liberale och royalisterne organiserat sig. Till de senare hör dräggen af folket, häri inberäknade lazzaronerne, och till de förra i popolani — de industriidkande klasserna, alla de som hafva ett otvetydigt näringsfång. Det heter, att royalisterne hafva vapen och pengar, och att de liberale deremot äro utan vapen och sakna pengar. vMan väntar en berättelse af regeringen om huru många som blifvit amnestierade sedan 1848, och det förljudes, att dessas antal skall utgöra icke mindre än 16,002 personer. Denna berättelse kan skärskådas från olika synpunkter. Ett så stort antal menniskor, som gjort sig skyldiga till samma brott, är för det första ett förfärligt vittnesbörd om ett oerhördt ondt. Förutsatt att regeringen är fullkomlig och kungen en engel, frågas för det andra, om det förutnämnda antalet är ett tillräckligt bevis på den kungliga godheten? För att få visshet härom mäste man granska uppgiiterna, hvilket svårligen är möjligt. Jag har dessutom hört, att bland dem, som fått tillgift, befinna sig: 1) bataljoner af national. gardet, hvilka blefvo arresterade som misstänkta eller blott emedan de buro nationaluniformen; desse män, som nedlagt vapnen i Calabrien och Sicilien, hade visser igen gripit til dem igen för att försvara en af kungen på evangeliet besvuren konstitution, men äter nedlagt dem till följe af löfte om amnesti; 2) sädana, som med kungens tillåtelse gätt att kämpa emot Osterrikarne i Lombardiet, men vid återkomsten sändes till förvisningsorter; 3) stora hopar, som fängslades, utan att man kunde lägga dem nägon bestämd förbrytelse till last. Efter det arre teringssystem, som följts de senaste 8 åren, kunna godt 50,000 menniskor få amnesti, utan att hafva anledning att vara kungen tacksamma derför. Men det skulle vara interessant att få veta huru många som ännu äro i fängelse, hvad de hafva lidit och hurudan deras nuvarande ställning är, huru många som hällas fangslade blott till följe af en simpel polisåtgärd, hu:u många som hålla sig dolda eller föra ett slags banditlif, huru mänga som gätt i frivillig landsflykt och huru många som stå under polisens uppsigt. Kunde man få reda härpå, skulle det nog visa sig, att det ännu funnes 16,000 individer, som väntade på den kungliga nåden. Ännu är dt icke för sent för kungen att försona det framfarna. Neapolitanerna äro ett mildt och försonligt s ägte, och ville H. M:t återgifva dem konstitutionen och hålla sina förpligtelser som ärlig man, gå skulle hans undersåter straxt samla sig venster ATA HHHHiiiiii — 2