Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1856, sida 1

velat en gäng för alla sätta ett p för alla dylika sula spekulationer; detta p, uppställdt midt i vägen och midt för näsan på skandinavismen, har blifvit. — prinsen af Glilcksborg, denna Londoner-protokollets af 1852 redan förut till succession in spe af den danska integra monarkien framskjutsade parveny, denna hela det tyska partiets utkorade käledägg, alla de parasitiska danska småhofvens och det i buskarne lurande schleswig-holsteinska ridderskapets framtidsman! Uträkningen är på sitt vis icke oäfven. Hvad som af denna den närvarande danska ministerens egendomliga taktik främst synes framställa sig som odisputabelt, (förutsatt att det ofvananförda innehåller en riktighet,) är att hvad sinnelag än den danska nationens flertal må ega, hvilka predispositioner än den danska monarken sjelf personligen må hysa, det danska regeringssystemet har för ögonblicket förklarat sig — icke skandinaviskt. Det är godt att reda för sig detta. Betydelsen häraf för den skandinaviska saken? Inflytelsen häraf på ställningar och förhållanden i allmänhet? Detta är en helt annan fråga. Det danska Dagbladet gläder sig öfver att herr Andre så käckt och beslutsamt visat tillbaka alla obefogade påkänningar i skandinavisk riktning. Men, medgifvom, det att visa tillbaka och det att sätta som vakt vid dörren en prins af Glucksburg. är icke, strängt taget, precist detsamma som att afstänga hvarje möjlig möjlighet för en farlig gäst. Man visar tillbaka en poltron eller tiggare, men man har icke lika lätt uppgjort affären med en stor id6, som träder fram med trenne folk bakom sig, som vet hvad den vill och som vill hvad den vet. Det är sannt att skandinavismen icke har något Londonerprotokoll att stödja sina anspråk på, men äfven den har sin 8uccession på fickan och den är legitim på grund af något förmer, än ett stycke papper. För öfrigt, jag talar här icke om, att skandinavismen skulle begå ett sådant helgonrån, som att bryta in herr Andrzs kabinettsdörr, på intet vis! Det finnes i värsta fall ju en annan utväg, — den att gå den förbi. Detta är icke det minst lärorika af hvad fabeln här lärer oss, att hvad stort möjligen kan vara för en icke så aflägsen tidpunkt Norden bestämdt, skulle tilläfventyrs rentaf tvingas att göra sig gällande och träda ut i verkligheten — märkom detta! — kabinetterna förutan. Det ligger just i den närvarande danska ministerens hela uppträdande mycket, som härutinnan är utomordentligt belärande och nästan öfvertygande. Det ligger deri en omisstydig vink om att detta är en sak, i hvilken man från början gör orätt och ser sig mindre väl för, såframt man, i stället för att förlita sig på sin egen kraft, sätter sin förtröstan till den ena eller andra välbehagliga jofursvinken eller tjenstvilliga medgörligheten af en ministeriell kombination eller individuell statsmannapersonlighet. Är skandinavismen någonting sådant i sig politiskt begrundadt, som vi tro, någonting som eger framtiden inom sig! sjelf och nägot af de sanna idernas oemotstånd— — 7 . .... AA mm