Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1856, sida 1

— ö — —— helt ytligt betraktar dagens händelser, skall saken likväl förete sig åtminstone sällsam nog; för den, som följer tingen något närmare in på lifvet, erbjuder den tillika åtskilligt lärorikt. Man erinrar sig att ifrågavarande kris inträffade nästan omedelbart efter att Norges Vicekonung hade gästat den danska hufvudstaden. Vi hafva antagit som sannolikt att detta besök var icke helt och hållet främmande för politik, det vissa är, att det i Köpenhamn blef uppfattadt af de fleste från en ganska afgjord politisk ståndpunkt. Knappt hade den svenske fursten lemnat Sundet bakom sig, förrän den danska ministeren ej längre kunde hålla samman; så uppstod ett par veckors interregnum, under hvilken tid Danmark på sätt och vis styrde sig sjelf, och så jemkades ändtligen ihop detta kabinett med herr Andre i spetsen, hvars första omsorg varit att i geheime-statsrådet inkalla prins. Christian af Glicksborg. Alla de underrättelser, man i den sista veckan mottagit från Danmark, dels enskildt, dels i tidnings-korrespondenser, sätta det utom allt tvifvel, att denna operation väckt på platsen icke ringa uppmärksamhet, att den till och med förbluffat många. De flesta tyckas vara böjda för att betrakta saken såsom rentaf en antiskandinavisk yttring (så bl. a. en vanligen ganska klarseende korrespondent från Köpenhamn till Hamb. Nachr.), såsom ett manhaftigt slag i saken? af berr Andre, hvilken så gerna först som sist velat stå dörren igen för alla lättsinniga, fantastiska planer att åter göra den danska monarkiens integritet till ett öppet spörjsmål (såsom danska tidningen Dagbladet för den 4 dennes temligen oförbehållsamt uttrycker sig.) Det skulle för oss blifva mindre lätt, att med säkerhet fälla en dom i härvarande fal. Vi ega icke nyckeln till herr Andres innersta tankar. Hvad som imedlertid är signafikatift, är onekligen det att bemäldta Dagblad — hvilken tidning i alla afseenden står det andreska kabinettet närmare, än författaren af dessa rader — tagit, som ofvan synes, saken just ur den antiskandinaviska demonstrationens synpunkt. Det sjunger rent ut; det gläder oss — heter det i Dagbladets artikel för nämnde dag — att, om dylika (fantastiska och lättsinniga) planer existerat, de blifva tillbakavisade genom en bestämd demonstration. Man kan icke gerna vara mera öppenhjertig. Utan att på egen hand och för egen räkning här göra några mera deciderade slutsatser, synes man alltså dock hafva en viss rätt att antaga den ifrågavarande andrzeska åtgärden såsom åtminstone icke helt och hållet främmande för tendensen till hvad man kallar en — sidospark. Herr Andre har med bekymmer sett, hurusom den danska monarkiens integritet (ett nytt och vackert uttryck för IIelstaten, det dansk-tyska machwerket!) varit nylizen hotadt af vissa symptomer till fantastiska och lättsinniga planer; han har, såsom Helstatsman in specie, i samma stund han som Premier-minister erhöll tömmarne i sin hand,