Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1856, sida 2

småskolor Grefve R. fordom beifrat, varit 8. k. Rotskolor, hvilka varit förlagde i något godt hem, enkelt utrustade och närmast skötta af en äldre lärjunge utur Elitskolan, alla roteskolorna dock stående under Elitskollärarens noggranna uppsigt. Detta system, som med så god frukt blifvit utfördt uti Otterstads församling, under Grefvens egen ledning, har Grefve R. dock nu så tillvida öfvergifvit, att han anser detsamma endast kunna utföras under de gynnsamma förhållanden, då en socken äger många rätt goda hem, hvilkas husfäder och husmödrar vilja åtaga sig det lilla besvär, hvarmed rotskolans hållande i deras hus, ett par förmiddagar i veckan, visserligen är förenadt. Då emellertid jordmånen härför ännu på många orter ej är tillräckligt beredd, har Grefven adopterat det ambulatoriska skolväsendet, der skolan vexelvis flyttar hemmen i de olika delarne af en socken närmare. Villkor för att denna (ambulatoriska) läseordning skall kunna bära någon frukt, äro dock: att den ställes i närmaste samband med en rätt ordnad hemläsning, att läsestationerna blifva tillräckligt många, så att afstånden till skolan icke blifva för långa, samt att ambuleringen så ställes, att läsningen ofta återkommer, äfven med uppoffring af tiden för läsningen för hvarje gång. Hvad Förf:n yttrar om det första af dessa vilkor, eller Hemläsningen, synes 088 vara af den bebjertansvärda beskaffenhet, att vi ej kunna undgå att återgifva det varma talet i dess helhet. Man har derjemte i allmänhet allt för litet, om ens något, tagit i beräkning en ordnad hemläsnings oumbär iga medverkan, hvarförutan Folkskolan aldrig kommer att gifva tillfredsställande resultater. Folkskolans behörige Lärjungar utgöra ett antal, som ojemförligt öfverstiger lärjungarnes sammanslagna antal från hela Rikets alla öfriga läroverk. Det ligger i sakens natur, att till detta stora lärjunge-antal aldrig kan erhållas mer än ett relativt mycket ringa antal på allmän bekostnad lönade lärare. — IIemmens underhjelpande medverkan bör af flere både inre och yttre skäl tagas i anspråk vid all förnuftig skolorganisation; men i synnerhet är detta nödvändigt i afseende på Folkskolan. Afven om man här förbiser den vigtiga del af barnens rent menskliga utveckling, som försiggår under deras skolälder, och hvilken utvecklings normala gång hufvudsakligen förutsätter den af Skaparen ansvarsfullt förordnade föräldra-inflytelsen, och man endast afser skolbarnens kunskaps-undervisning, så befinnes vid allvarlig undersökning Folkskolan med sina alltid så Lärare alldeles oförmögen att åt hela sitt tillbörliga stora lärjunge-antal bibringa någon kunskaps-undervisning t0otl gagns, med mindre Hemmens medverkan tages i väsentligt anspråk. Långt mindre än hälften af barn inom skolåldern bevista på landet de fasta skolorna. Infunne sig alla, blafve antalet så stort, att hvar och en med nägon pedagogisk erfarenhet, vunnen under samvetsgrannt beflitande om skolbarnens verkliga och sanna förkofran, måste inse och erkänna, att skolundervisning till verkligt gagn för hela denna lärjungaskara omöjligen kan åstadkommas af den lärarekraft, som för folkskolan är att tillgå, vore ock hvarje Folkskolelärares personliga förmåga mångdubbelt större, än i allmänhet med rättvisa kan fordras. Genom väl ordnade ambulations-skolor förekommes lärjunge-antalets öfvermått på de spridda skolstationerna, på samma gång som skolan, genom att närma sig alla hem, blifver i tillfälle att uppsöka och draga till sig alla sina rättmätiga lärjungar. Men hvad väsentligt vore väl vunnet med undervisningen i ambulations-skolorna, om på de ambulatoriska skolornas oundvikliga mellantider barnen skulle i saknad af all undervisningshjelp få glömma bort i stället att föröka det i skolan lärda? Alldeles: uppendagligt finnes Folkskolans duglighet betingad af Hemmens väsentliga medverkan, och denna tvingande omständighet borde vördnadsfullt iakttagas såsom en bevekande påminnelse af den Allvise, att åtminstone hos den stora menigheten upprätthålla pligtkänslan i afseende på föräldrarnes naturenliga och i djup mening välsignelsebringande åliggande, att inom det lägre kunskaps-område, som icke öfverstiger förmågan, i mån af tidsledighet deltaga i barna-undervisningen. I motsats häremot håller det på att hos Svenska allmogen inrota sig en pligtförgätande och olycksbådande föreställning, att Folkskolans uppkomst upphäfver både pligten till och behofvet af hemläsning. Huru ofta får man icke vid ifrandet för hemläsning det svaret: då vi hafva byggt skolhus ech löna skolmästare, så måtte vi icke mera behöfva försätta vår tid med att läsa med våra barn, eller — som stundom svaras — sitta och tråka med våra barns läsning. Samtidigt med detta svar skickas dock barnen ojemnt och slarfvigt i skolan. På samma gång som sådant höres af allmogen, spörjes icke sällan hos dess Ledare och allt för ofta hos Herrar Skollärare en förderflig misströstan om möjligheten att bringa hemläsningen i normalt skick med kraftfullt lif. Denna misströstan saknar beklagligen icke verklig grund till en viss grad; men den härrör äfven från ett förhastande, att efter de i ögonen fallande sjelfsvåldingarnes hus dömma hela den stora menigheten, som dock inom obemärkta bem gömmer så mycket godt, ja sjeltva kärnan för lande s hopp, blott den blifver omsorgsfullt tillvaratagen. Denna öfverdrifna misströstan om hemmen understödjes ock af en ganska oförståndig öfveruppskattning af Folkskolans törmåga att ersätta hemmen. ITlagcan fRegsill.la.. Lan 2 22 mna ARK An dun