Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1856, sida 2

— Och här är nyckeln till den sista dörren. Jag lade den i den venstra sickan. — Nellandörrarne äro kanske stängde, men icke läste; min hustru, som ännu är uppe, har försäkrat mig ... . — Men skola icke sjuksköterskorna förråda oss? — En del af dem är i danssalen; de andra sofva men skulle någon tillfälligtvis vara vaken, mäste ni vara betänkt på någon liten krigslist. — Godt. Vi gå alltså rakt fram ända till den sista dörren, som är låst. — Så är det ... och lås den åter utifrån och lemna nyckeln till mig, så att jag kan lägga den på sitt ställe, ty ingen bör veta, att den varit i främmande händer. — Men dörrvaktarne vid baktrappan? — De sofva eller dansa. Dörren, som från nedersta våningen leder till gärden, skall jag i förväg öppna utifrån; inkomne i parken, gån I försigtigt till brunnen och stannen der, medan jag går till stallet och hemtar er häst. — Godt, sade Percy. — Men ännu en gång: iakttagen försigtighet, mina herrar! — Frukta ej ... Och till den 1:ste Oktober väntar jag er i Dunsdale . . . Ni förstår, Chappert? — Jag kommer, mylord; ty här vänta mig inga sötebrödsdagar, det vet jag väl, och derför uppsäger jag i morgon min tjenst . . . Dock, mina herrar, tideniär inne: klockan skrider mot ett. (Forts.)