Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1856, sida 2

olyckliga dagen haft dessa kläder på mig ... de voro min improviserade brölloppsdrägt ... Men känn, huru mager jag blifvit! Han förde min hand till sitt bröst. I detta ögonblick hördes någon utanför dörren. Det var Chappert. Jag öppnade, under det Percy omlindade sina sporrar. — Här är jag, gentlemän, sade han; — god afton eller, rättare sagdt, god morgon! Allt är i ordning, men det gör mig ondt, att jag ej kan skaffa er nyckeln till stora korridoren. De fördömda qvinnfolken ha tagit den med sig till dansen, likasom om den der hade något att beställa. — Huru komma vi då ut? frågade jag ängsligt. — Var lugn, sir! Jag har en annan väg att föreslå er. Den är visserligen obehagligare, men lika säker. Ni skall gå genom alla sjukrummen ... — Genom hela raden af fruntimmersrummen? — Ja, sir, det är nödvändigt. — Men man skall igenkänna oss ... De sofva icke alla ... De skola göra allarm, Chappert. — De skola icke göra allarm; dertill äro de alltför rädda. Det är väl troligt, att icke alla fruntimren sofva, och er skall man säkert känna igen. Men det skadar icke, ty ni är ju känd som läkare. Hvad mr Sidney ... jag menar mylord ... beträffar, får han ej bli igenkänd, och derför har jag medtagit denna kappa, som jag redan hade lagt dernere på hästen. Ni måste inhölja ert ansigte, mylord. Det blir mycket obehagligt . . . Men hvar äro nycklarne till sjukrummen? — Här är den ene: det är den till första dörren ar . tag den, men förvexla den icke med den anra. — Nej, sade jag och stack den i högra fickan.