Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1856, sida 1

år 1833 afliidne kronprinsen Abbas; Ryssland var det, som styrkte den unge Mohammed Schack i hans dåraaktiga planer att utvidga persiska väldet öfver Herat och Kandahar till anglo-indiska rikets gränser. IIindostans beherrskare, Britterna, ville och kunde icke längre likgiltigt åse de persiskt-ryska stämplingarne. Redan längesedan hafva Storbrittaniens skarpsynte statsmän tänkt uppå att genom ett europeiskt krig bryta Rysslands magt i Asien. Förhållandet mellan England och Persien har länge varit spändt: år 1840 framställde engelske gesandten Mac Neil till sehacken en fordran, att hin rörande Herat skulle träffa öfverenskommelse med England, att ett handelsfördrag måste slutas och ståthållaren i Buschir, som tillåtit sig hotelser mot engelske residenten, afsättas; persiske schacken skulle vidare afstå från sin i anspråk tagna råttighet att gripa och till straff befordra undersåter, som stode i B itternas tjenst. Mohammed Schack svarade, att han ej kunde foga sig efter dylika fordringar, hvarpå MNeil lemnade Persien. Fruktan ie Englands vrede skickade nu Mohammed en viss Hussein Chan till London, under törevändning att lyckönska drottning Victoria till hennes tronbestigning, men hans egentliga ärende var att omedelbart underhandla med engelska minis-ren. Redan före afresan blef emellertid Hussein genom Storbrittaniens ombud i Wien och Paris underrättad, att han ej kunde påräkna att blifva officielt emotagen, förran Persien fogat sig efter Englands önskningar. Fruktlöst uppbjöd den sluge Persern alla medel och försäkte alla utvägar; lord Palmerston förblef obeveklig. I Wien vände sig Hussein till furst Metternich med begäran att genom österrikiska kabinettet få meddela engelska regeringen några upplysningar om den sväfvande frågan, samt tillade: Schacken är sitt lands suverän och vill gerna var. oberoende. Men nu står Persien mellan tvenne stora riken: å ena sidan Ryssland, å den andra engelska väldet i Ostindien. Ryssland förfogar öfver större mihitära krafter, Engl nd öfver större penningemedel. Persiens väl och ve ligger i dessa staters händer; derför önskar schacken letva i godt förhällan ie med begge och undvika hvarje fiendtlig beröring. Schacken är naturligtvis icke fiende, vare sig till den ena eller andra magten, utan vill blott bevara sin neutralitet och rädda sitt oberoende. Metternich bifoll IIusseins begäran, och stormen gick förbi utan väsendtlig skada för Persien. Sedan orientaliska kriget utbrutit, läste man i öfverensstämmelse härmed i Teherans (persiska hufvudstadens) tidning för d. 27 Januari 1854: Alltsedan utbrottet af tvisterna mellan Ryssland och Ottomaniska Porten har persiska regeringen ingenting högre önskat än fredens upprätthållande. Dessa öuskningar hafva ej gått i uppfyllelse; krigsfacklan sväfvar ånyo brännande och antändande öfver jorden, men Persien skall, de europeiska tidningarne må säga hvad de vilja, hålla sig på afstånd. Med alla potentater, med Ryssland, Turkiet och vestmagterna skall Persien förblifva i vänskapligt förhållande. Verldsalltets tillflykt ) skall ej blanda sig i striden eller afvika till höger eller venster från neutralitetens räta linea. Denna officiella förklaring var som vanligt en officiell lögn. Nasireddin, som följde sin fader Mohammed på thronen den 5 September 1848, visade under sista kriget stor förkärlek för Ryssarne och beviljade dem många förmåner; en hans gesandt befann i sig ryske generalen Muraviews läger och försåg ) Persiske schackens blygsamma titel. räcker homom en dolk och kysser hans panna med