Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1856, sida 2

Utrikes Nyheter. Det är numera ett konstateradt faktum; ut en icke så obetydlig spänning är rålande emellan England och Österrike å ena öch Frankrike å andra sidan. Fastän Ryssland icke synes, kan man taga för gifvet, att det icke är främmande för dessa stridigheter emellan dess förra motståndare. Det intima förhållande, som nu i sådan hast uppstått emellan England och Österrike, förefaller något eget, då man kommer i håg, att dessa makter på de senare åren och synnerligast under sista kriget just icke stått på den bästa fot med hvarandra, men i politiken får man iche förundra sig öfver någonting. För öfrigt är en allians emellan England och Österrike ingen ny sak. Tvärtom har den, med få afbrott, bestått i hela förra seklet och de första 15 åren af det innevarande, då dess mål alltid var att korsa Frankrikes planer. Månne Englands närmande till Österrike skulle vara motiveradt af någon aning om en förestående brytning med Frankrike, för hvilket fall det har behof af sina gamla allierade på fastlandet? Den orientaliska gåtan är ännu olöst. Med andra ord, man vet ännu icke hvem som mar rätt, antingen de franska bladen, som påstå att Turkiet fordrat, det Österrikarne skola utrymma Donaufurstendömena och Engelsmännen lemna svarta hafvet, eller Oster. Kor., som påstår, att Turkiet långt ifrån att hafva väckt en sådan fordran gillar den fortsatta ockupationen, Alla underrättelser från Konstantinopel rörande detta förhållande inskränka sig dertill, att en ministerkris ägt rum och att sultanen vägrat bevilja sina ministrar deras afdkedsansökan. Betydelsen af denna kris uppfattas olika i tyska och franska tidningar. Så t. ex. skulle enligt Börsenhalles förmenande, franska ministern Thouvenel bemödat sig att tillvägabringa en ny ministeöre med afgjorda franska sympatier och de halfofficiclla franska bladens säkerhet grunda sig på vissheten om Thouvenels framgång, under det Öster. Kor. sannolikt stödjer sig på omintetgör andet af dessa franska sträfvanden genom den österrikiska gesandten. Deremot är LIndep. belge af den mening att krisen i Ionstantinopel varit en följd af österrikiska och engelska gesandternas förenade ansträntzningar, och anför till stöd för denna åsigt äldre notiser, enligt hvilka engelska ambassadören vid tvenne olika tillfällen velatt störta storviziren Qorstens förste fullmäktige vid pariserkonferenI serna) tiil för mån för Reschid Pascha, men misslyckats genom hr Thouvenels bemödanden. Enligt clenna uppfattning skulle turkiska dernonstr ationen emot England och österAm — — 8 — — 2