Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1856, sida 2

ch ÖOster. Kor:s positiva torsaKTIHSAI co en franska pressen ljuger grunda sig på et hoppet, att en ny ministere, som hade ngelska och österrikiska ambassadörerna att acka för sin tillkomst, skulle skynda sig tt göra det af den föregående tagna steset om intet. Då nu de senaste underrättelserna säga, tt sultanen icke beviljat sina ministrars afkedsansökan, skulle, under förutsättning att LInd. Belges uppfattning är den riktiga, let franska inflytandet ändå hafva segrat öch de franska bladen hafva rätt. BH:s Wienerkorrespondent omtalar, att turkiska utrikesministern Fuad Effendi skickat grefve Buol en not, som snarare godkänner ockupationen än protesterar emot densamma. En afskrift af denna not hade tillstälts baron Hiibner för att meddelas franska regeringen. Existerar en så beskaffad not, så kullkastas derigenom räsonnemanget i LIndep. belge. vi hafva uppehållit oss så mycket vid denna sak, emedan det ligger en ofantlig vigt derpå, om Turkiet protesterat emot ockupationen, En dylik protest lemnar Österrike och England icke annat val, än antingen utrymma Turkiets gebit ech farvatten, eller äfventyra ett nytt fredsbrott. Det engelska ministeriella bladet Morning Posi skrifver under d. 28 Okt.: Med denna dag tilländalöper den i Pariser-fördraget stipulerade tiden, inom hvilken Turkiet skall vara utrymdt. Då imellertid Ryssland icke uppfyllt vilkoren i fördraget, äro de förpligtelser detsamma ålägger oss suspenderade och, ända tills Ryssland å sin sida uppfyllt fredstraktaten, skall Österrike hålla Donaufurstendömena besatta och engelska flottan stanna i Svarta IIafvet. Orientaliska frågan har trängt interesset för den neapolitanska alldeles i bakgrunden. Då England i denna fråga varit den pådrifvande kraften, och denna makt nu närmar sig Österrike samt alltså kan antagas icke vilja drifva sakerna till det yttersta i Italien, får troligen hela denna affär ett snöpligt slut, och Bomba kan då med skäl le åt de begge stormakterna. Såsom redan genom telegraf är bekant, har i Times berättats, att engelska regeringen af den franska begärt en förklaring ölver utgjutelserna i Monitören emot engelska pressen. Notisen förekommer i en bladet från Paris tillhandakommen depesch, hvilken betecknas härröra från officiell källa. Det påstås, att dessa Monitörens utgjutelser enkannerligen gällt en artikel i Times, hvari tadlas det sätt, hvarpå slera högtstående personer i Frankrike kommit åt den betydliga förmögenhet de besitta. Bland dessa befinner sig äfven krigsministern, marskalk Vaillant, som visserligen icke är nämnd, men så tydligt utpekad, att man icke kan misstaga sig på personen. Marskalken hade också, när han fått kännedom om denna artikel, begärt sitt afsked, hvilket naturligtvis icke blef beviljadt, utan fastmer besvarades med den redan anförda smickrande skrifvelsen i Monitören. Vaillant står särdeles väl hos kejsaren, såsom exempel hvarpå förtäljas flera anekdoter, hvaribland följande: Vid en af de senaste revyerna skall kejsaren yttrat till denne sin minister: Min käre marskalk, ni är sannerligen min Sully. Sully var en för sina stora förtjenster och dygder utmärkt minister under IIenrik IV. Denne ädle och framför allt oegennyttige man kan af harm öfver den sårande jemförelsen vända sig i sin graf. I de diplomatiska kretsarne i Paris ville man nu veta, att kongressen skulle sammanträda i början af December. Den 26 föllo Credit Mobiliers aktier så enormt, att rykten uppstodo, hvilka satte detta sällskaps existens i fråga. Följande dagen blef dock förtroendet till dem något återstäldt. I England ser det ut som om oppositionen emot lord Palmerstons ministere skulle förstärka sig och att premierministern skulle få en hård kamp att bestå när parlamentet åter träder tillsammans. Enligt officiella uppgifter har sista kriget kostat England 15,016,000 K. Det har berättats, att spanska regeringen beslutat att låta springa 60 millioner realer för att nedtrycka priserna å lifsmedel, förmodligen i det förutvetande, att en inträffande hungersnöd skulle blifva en fruktansvärd bundsförvandt för revolutionen. Ett h alfofsicielt blad erkänner sjelfva faktum, men påstår summan vara för öfverdrifven. Det skall hafva lyckats Narvaez att vinna Concha och de öfrige generaler, som äro missnöjde med händelserna sedan 1854. Enligt de senaste underrättelserna från förenta staterna tilltogo utsigterna för Fremonts val. —2 NH lanstiftanda församlingen i Kan