Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1856, sida 2

och UlIandsk Komanlitteratur, innehållande häft. I 4 af Romanen: Robert Bruce. Komantisk skildring ur Skottlands historia, af Grace Aguilar. — Såväl det rika och intressanta ämnet, som den utmärkta förf:n innebära löften, att denna skildring skall blifva mycket välkommen för den svenska allmänheten, hvilken härigenom får tillegna sig ännu en del af den värderika engelska skönI litteraturens alster. — Enligt inlupen underrättelse afhjelpes skadan vid IIajstorp och trafiken blifver obehindrad nästa Lördag d. 1 November. — En ny påminnelse om nödvändigheten att reorganisera våra Consistorier, hafva vi erhållit genom följande species facti, hvilket utgör ett, om man så vill, ringa men dock rätt betecknande bidrag till samma myndigheters historia. Vid den 3 sistl. Februari hållen frågodag med Odensåkers församling i Skara stift. kallade församlingen med 33 röster mot 8 vice pastorn C. Å. Djurberg till sjerde prosI predikant, en kallelse, som Hr D. var fullt kompetent att emottaga såväl i afseende på betyg som tjensteär. I sistnämude afseende var vice pastor D. t. o. m. öfverlägsen 2ne af de personer som innehade förslagsrum, enär han blifvit prest redan 1829 under det de andre blifvit prester åren 1832 och 1841, men dessa sednare hade varit nog lyckliga att få räkna förhöjda tjensteår och voro så lunda tit. D. öfverliigsna. Denna öfverlågsenhet hade kunnat blifvit en anledning till företräde på förslaget — tack vare vära goda föreskrifter, som göra en dylik tjensteårsberäkning möjlig — men kunde ej hindra kallelsen till fjerde profpredikant. Men Consistorium i Skara ville försvara sina förslagsmän och afslog församlingens önskan att höra Hr Djurberg såsom fjerde profpredikant. Rörande orsaken till detta förfarande känna vi ingenting vidare, än att en liten minoritet af församlingsboarne, bestående af 8 personer, låtit efter frågodagen uppsätta och till Consistorium insända en mot Djurberg riktad smädeskrift, hvilken Consistorium ej aktade för rof att upptaga, och icke blott detta, utan äfven af densamma läta sig i väsentlig mån bestämma, utan att gifva D. tillfälle försvara sig, att förvägra honom emottaga församlingens kallelse till fjerde profpredikant. I det Consistorium hvarest detta beslut fattades, deltog dock ej biskopen, hvadan beslutet står på de tre herrar lektorers meritlista, som utgjorde majoriteten, nemligen lektorerne Fagerström, Björkegren och Alan er. Ölver Consistorii beslut klagade v. pastor Djurberg hos K Maj:t, i klagomålet understödd af en petition, undertecknad af 66 röstägande församlingsledamöter, hvilka uttryckligen förklara att de uppmanat D. att anföra besvären, upprepande sin anhållan att få höra honom såsom 4de profpredikant. Sedan Consistorii förklaring blifvit infordrad blef Reg:ns utslag: att som Djurberg icke i vederbörlig ordning styrkt, det han hade församlingens uppdrag att klaga, och för egen del icke kunde anses behörig, att Consistorii utslag öfverklaga, så borde vid besvären intet afseende fästas. Då vi icke känna hvad kyrkolagen i detta fall stagar, kunna vi ej bedömma regeringsbeslutets juridiska laglighet, men nog förefaller det besynnerligt, att en person icke skall äga rätt att klaga, då han orättvist afstänges från fjerde rummet på förslaget -— ty såsom sådant måste kallelsen till 4:de profpredikant betraktas — då han äger rätt att sjelf klaga öfver de öfriga förslagsrummen. Församlingens mening låg ju dessutom uttryckt i petitionen. Emellertid var nu saken afgjord i den sista instans, som kunnat leda den till en rättvisare utgång. En instans återstod, för att hålla räfst med Consistorii förfarande, neml. Rikets Ständers Just. Ombudsman, till hvilken ock Djurberg öfverlemnat ärendet. Huruvida denne ämbetsman kommer att göra detsamma till föremål för någon ämbetsåtgärd, känna vi ej, men det finnes en ännu högre instans, och det är den allmänna opinionen, och dess dom är icke tvifvelaktig. Den stannar dock icke dervid, utan den AA F——— för har jag aldrig kännt större verksamhetslust och spänstighet i viljan än denna ärstid och framför allt just denna dag, som afslot en så märkvärdig period Ä Ä 1 2— 1 DN A1I1 vicada mUIÄAm.