Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1856, sida 1

Presteståndet utbeder sig underdänigst att alltid få åtnjuta hugnaden af Eäers Kongl. Maj:ts nådiga bevågenhet och förtroende.? — Konungens svar t): Edra lyckönskningar äro för Mitt hjerta dyrbara. Jag vet att värdera den upplysta och lugna uppfattning af fosterlandets heliga intressen, som dem framkallat, samt den tillgifvennet för Mig och Mitt Hus, som gifver dem en ökad liflighet. Den ädla Furstinna, som snart skall förenas med Min Son, skall egna Eder samma tänkesätt af aktning och förtroende, hvilka lifva Oss för det vördiga Presteståndet. Jag anbefaller äfven Henne i edra varma förböner Ke. Borgarståndet (genom sin talman): Borgareständet, för hvilket förbättrandet af landets kommunikationsmedel samt handelns och näringarnes deraf i hög grad beroende utveckling och förkofran äro så maktpåliggande, skall utan tvekan understödja Eders Maj:ts nådiga framställningar så väl i dessa, som i alla andra afscenden, hvilka af omständigheterna påkallas för landets lycka och framsteg. Konungens svar: ÅJag erfar med nöje Edert varma deltagande för Våra kommunikationsanstalters förbättring och utsträckning. Jag hoppas finna hos Borgareståndet en nitisk medverkan i Mina bemödanden att göra Vårt fosterland delaktigt af de stora fördelar som andra Stater redan skördat af deras vidsträckta företag i detta afseende. Jag ber Eder ej tvifla på den välvilja och bevågenhet. hvarmed Jag alltid skall omfatta Borgareståndet? ). Bondeståndet (genom sin talman): vTill Eders Kgl. Maj:t frambär nu vid ett ingående riksmöte Sverges Allmoge en underdånig, vördnadsoch kärleksfull helsning! Vi föra denna helsning med oss, lika varm och uppriktig från landets yttersta gränsor och från ett folk, som med hvarje dag alltmera ser och gläder sig åt de höga egenskaper vår Konung sig tillegnat och gör gällande i stundeliga omsorger för detta kära Fädernesland! Konungahusets fröjder, likasom dess sorger tillhöra folket! Bland de förra, tackad vare Försynen, som styrer verldens öden, räkna vi den, att, sedan sista sriksmötet icke någon af de sednare, åtminstone af mera ömmande art, finnes att dela; utan att deremot vår Konungs Fadershjerta fått ny anledning till glädje deruti att Eders Kongl. Maj:ts ädle Son, Prins Oscar knutit en förbindelse, som skall bereda Honom huslig lycka, och som framkallat förhoppningar och välönskningar så i hyddorna som Konungaborgen.? Konungens svar: Mina omsorger för ett älskadt Fosterlands väl finna en ljuf belöning i Bondeståndets erkännande af Mitt redliga uppsåt och Mina oafbrutna bemödanden. J kännen Min ömhet och Mitt förtroende för Sverges Allmoge samt Min uppriktiga tacksamhet för den tillgitvenhet Jag af densamma alltid erfarit. Dessa tänkesätt finna en ökad kraft i Edert lifliga deltagande för den förening som skall bereda Min Sons framtids lycka? (1). Talen till och af H. M. Drottningen kunna saklöst förbigås. Konungsliga dygder, tacksamhet, dyrbar pligt, sällhet och välgång, samt till sist fortfarande bevågenhet äro de stående uttrycken, som blott behöfva på lämpligt sätt sammanbindas. I ärkebiskopens tal förekommer den pikanta strofen: vFör ingen kan det vara bättre bekant än för Presterskapet, huru vigtig, huru oskattbar medlem i ett hus den ädla husmodern är. (Skulle den erfarenheten icke möjligen kunna vara lika så känd för de öfriga stånd n? Åtminstone böra de känna den saken lika bra som ärkebiskopen, som ju är ogift. Eller månne d.t var en erinran åt Hennes Maj:t, att söka verka derför att katholska presterskapet måtte få gifta sig ?) Borgarståndets talman hade lyckats åstadkomma följande vältaliga fras: Den naturliga och hjertliga glädje, som Eders Kongl. Maj:t redan erfarit derigenom, att det älskade Konungahuset snart smyckas af en ny länk, skall framdeles genom minnet kasta sitt ätersken på Eders Maj:ts egen lycka och genom hoppet förljufva Eders Maj:ts dagar.? Ur talen tiil och af H. M. Enkedrottningen hemta vi följande: Ridd. och Adeln: Stora, otörgätliga minnen; hjertats varma tacksamhet för den närvarande tidens ) Bör äfven återgifvas i dess helhet, såsom värdigt svar på tal. oe) Både tal och svar, såsom man finner, temligen kyliga. ) Talen äro, såsom sig bör, af rent enskilt natur.