Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1856, sida 1

ter voro fullkomligt friska och återställda genom honom allena. Doek ville jag ej med detta minne sära den sörträtslige örverläkaren; han var utan tvifvel i sitt hjerta örvertygad, att mr Sidney förut varit sjuk och nu genom honom blifvit återställd, och det gladde mig mycket, att han genom egna iakttagelse genomträngt det dunkel, som hvilade öfver Percy, och åndtligen varseblifvit hans sunda förstånd, hvars ljus var så klart för hvarje fördomsfritt öga. Emellertid passade jag genast på tillfället och frågade: — Då släpper ni väl honom snart fri? — Jag ber om ursäkt, sir .. . ni vet, att den saken icke angår mig, utan beror af direktionen. Men såvidt jag känner det, står det i de instruktioner, som inkommit från mr Sidnnys anförvanäter, att han cj bör frigifvas förr än efter en alldeles fulländad och blott genom tiden bepröfvad kur, och att man derefter skall hemställa åt hans anförvandter, hvilka sannolikt lidit mycket genom honom, hvad man skall göra med honom, och hvart han skall afsändas. — Hm, det är alltså ingen utsigt sörhanden, att mr Sidney snart skall blifva lössläppt? ooo Nej. — Latom oss bryta upp, sade jag och tog min natt. — Ni vill ej låta mig veta er egen åsigt om mr Sidney? — I få ord sagdt, hyser jag om mr Sidney samma åsigt som ni för närvarande hyser, och iag har aldrig haft någon annan, alltsedan jag första gången trärfade honom i S:t James park. I — Aha! I Jag lätsade ej märka den förvåning, som uttrycktes i alla mr Lorenzens anletsdrag, utan fortfor: