Riksdagen. De trettiotvå tal, som vexlades vid de enkilta uppvaktningarne, återstå ännu till relogörelse. Den stora gemensamma divisorn ör alla dessa tal, genom hvilken de kunna sctydligt förkortas, är å ena sidan lyckönskan öfver Prins Oskars förlofning med en urstinna af det frejdade Huset Nassau och i andra tacksägelsen för samma lyckönskan och uttryck af stora förhoppningar med anledning af samma förlofning. Läsaren behasade en gång för alla uti alla talen tänka sig detta ämne utveckladt i mer elier mindre valda och varierade ordalag. På samma sätt bortdividera vi utur samma tal en del af de öfligaste underdånighetsbetygelserna. För det lilla, som sedan återstår, vilja vi nu redogöra. Hos H. M. Konungen: Ridd. och Adela (genom Landtmarskalken): Hyser den glada förhoppningen, att det Riksmöte, till hvars förhandlingar Ridderskapet och Adeln på Eders Maj:ts nådiga kallelse infunnit sig, skall vittna om cnighetens kraft till andlig och materiel utveckling. Frågor, i båda dessa hänseenden af vigt, skola otvifvelaktigt blifva föremål för Riksens Ständers öfverläggningar och beslut. Lifligt känner Ridderskapet och Adeln sin pligt, att ät dem egna den sorgfälligaste pröfning, och tillfredsställelsen al dess uppfyllande skall blitva så mycket större, som Ridderskapet och Adeln är förvissad att endast derigenom kunna motsvara Eders Maj:ts nådiga vilja och afsigter. Konungens svar: vMed Eder delar Jag den förhoppning att Edra öfverläggningar skola krönas med framgång, ty de äro gynnade af de lyckligaste förhållanden. Ett ömsesidigt förtroende råder mellan Konung och Folk. Riket befinner sig i ett välstånd, som allmänt erkännes, och alla sinnen lifvas al en gemensam nitälskan för fosterlandets välgång och ära. Prestestandet (genom Ärkebiskopen ): vpör Presteständet var alltid den stunden dyrbar, på hvilken det fick för sin Konung framträda. Den är det ock i dag. Emottag, Allernädigste Konung, våra uppriktiga försäkringar om vördnad, tillgitvenhet och trohet. Emottag ock våra lyckönskningar, — lyckönskningar till framgången af Eders Kongl. Majestäts landsfaderliga omsorger och utvecklingen af allt godt i värt fädernesland, lyckönskningar till den stäts milda spira är åt tvenue förenade folk beskärd, lycköuskningar till den sällhet Eders Kongl. Maj:t sjelf åtnjuter i skötet at en ädel familj, och ändtligen lyckönskningar till den nya prydnad, som Eders Kongl. Maj:ts hus snart skall erhålla genom inträdet at ännu en Sonhustru. Våra böner för Eders Kongl. Maj:ts och Dess höga Familjs oafbrutna välgång skola alltid vara varma och brinnande. ) Talet bör, såsom ett mönster för underdånigI hetstal, återgifvas i dess helhet. . — fred och trygghet, som under Eders Kongl. Maje