Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1856, sida 1

rm ttEZ2na—nn ren hastigt med en ryckning på skuldrorna, — endast en liten katarrh ... ingenting vidare. Men hans ansigtsuttryck tycktes vilja lägga större betydenhet än hans ord i denna mr Sidneys opasslighet. — Ni kommer, som om ni varit kallad, fortfor mr Elliotson; — vi rådslå just nu om uppförandet af vår Kung Lear, som nästa Fredag skall gå öfver vår teater. Det blir en stor högtidlighet. — Det är mig mycket kärt, min bäste mr Elliotson, svarade jag. — Alltså om Fredag? ... och jag beräknade redan för mig sjelf, huru mycken tid till dess skulle blifva mig öfrig, för att träffa förberedelserna till Pereys flykt. Vi hade nu Måndag; säledes egde vi öfver fyra dagar till vårt förfogande, om Phillipps inträffade i rättan tid. — Fredag, Fredag, alltid en Fredag! ropade underläkaren, mr Derby. — Man borde hellre välja en annan dag, gentlemen. Med våra Fredagar hafva vi ingen lycka. Minnes ni icke, mr Elliotson, att alla olyckor förlidet år inträffade på . -. — Ah, ni är fatalist, afbröt honom direktörn skrattande. — Men för min skull må det gerna ega rum på en Söndag. — Mina herrar, utbrast pastorn och höjde salvelsefullt ett finger i luften, — Söndagen är min dag. — Ja, inföll underläkaren skälmaktigt, — då spelar ni er komedi. Jag för mir del har alltid trott, att Söndagen serskilt vore vår Herres dag och icke mr Bromfields; det förundrar mig derför, att mr Bromfield kan göra anspråk på densamma. Man skrattade och såg på pastorn, som å sin sida tycktes finna skämtet godt, ty han skrattade äfven och slog mr Derby kraftigt i handen, som denne räckte honom. Begge kände hvarandra tillräckligt, och man var van att höra dem gyckla med hvaran