Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1856, sida 2

ben 22 Oktober. Det har längo blifvit påstådt, att Sverige och den vesterländska kulturen i allmänhet icke mera hade några sympathier att påräkna å andra sidan Bottniska viken; och om man får döma af några med en synnerlig suffisans framträdande finska författare, skulle man icke deruti hafva orätt. En retlig och i hög grad uppblåst man, hr J. V. Snellman, levererar, uti sitt temligen oegentligt så kallade Litteraturblad, de mest gallsprängda utgjutelser emot svenskarne, derföre att en och annan insändare i Svenska Tidningen understätt sig att anse svenska språkets öfverklagade envälde? i Finland vara ungefär lika godt som det språks, hvilket man, medvetet eller omedvetet, sträfvar att sätta i stället; och detkejserliga Alexanders-universitetets rektor, hr Gabriel Rein, har ex officio uppträdt med en ståtlig skildring af den lycka, Finland skall hafva vunnit under ryska styrelsen, en skildring, spiickad med hånfulla sidoblickar på den tid, då samma land tillhörde Sverige. Dessa tid efter annan framträdande uppenbarelser af en viss hätskhet emot svenska nationen bevisa väl icke allt hvad man deraf vid första påseendet kunde sluta, ty vi hafva af personer, som på nära håll tagit kännedom af ställningen, erfarit att, ehuru ryska styrelsen genom censur och tidningsförbud lyckats till en otrolig grad försoffa finska nationen och förvrida dess omdöme, det likväl icke hos den bildade klassen i allmänhet finnes någon ovilja emot svenskarne. Likväl synes man oss icke heller böra förbise att en nation, som kan fördraga dylika utgjutelser (och Litteraturblad t har en betydlig publik), icke kan hysa de varma känslor för oss, som vi nära för henne, Samt att detta oaflåtliga skrik om oförrätter och förolämpningar, emot hvilket ingen röst får höja sig och hvars orättvisa den stora mängden icke förmår inse, ej kan undgå att mer och mer afvända finnarnes sinnen ifrån oss. Men en nation, hos hvilken ordet är fritt, bör icke låta sanningen godtyckligt förvridas; det är icke nog att protestera emot de illvilliga anfall och uttydningar, som hrr Snclman Comp. beskära oss, man bör etter vår tanka äfven visa deras obefogenhef, och vi kunna derföre icke gilla Svenska Tidningens undfallenhet i de sednare veckorna, aldraminst dess beprisande loford öfver just den man, som nu i en längre tid endast sysselsatt sig med att häckla och beljuga Sverige. I synnerhet synes det oss vara en alltför malplacerad artighet att in extenso aftrycka alla Litteraturbladets utgjutelser emot värt fädernesland, då man icke beledsagar desamma med en fullständig vederliggning; itminstone borde icke sådant ske i den tidning, som läses i PFinland, och sålunda kommer att sprida smädelserna till mången, som annars aldrig finge se dem. Männe det icke äfven kan vara uppmuntrande för hr Snellman att fortsätta i samma anda, då han, för hvarje uppsats emot svenskarne, ser sig benämnas den förtjenstfulle, den berömde, den talangfulle o. s. v. Det torde väl åtminstone icke vara afskräckande för den, som icke saknar fåfänga, och annars högst sällan finner sig ens omnämnd. Såsom oss synes har deremot Aftonbladet med lika mycket skäl som framgång upptagit professor Reins märkvärdiga rektors-program till bemötande. Ehuru svenska tidningar af liberal färg icke få införas till Fin land, äga de likväl der icke få läsare, och den faktiska belysning, A.B. egnat åt hi Reins loftal öfver ryska styrelsens välgernin. gar, skall säkerligen finna väg mångenstädes