De skicka till Europa peppar, kardemumma, insyltad ingefära, fogelbon, te, sidennäsdukar, schamwJar från Kaschmir, porsliner. det ena med det andra. Detta skall betalas. Man biuder dem vexlar på Salomon Heine, på Rotschild, på huset Schwan, på huset Holm, på plantinska massan. Afslag utan komplimanger. Sillver, endast silfver, mera silfver, ännu mera silfver! Man blir då tvungen att ge dem silfver. Ty fogelbon måste man ha och man kan icke hfva utan insyltad ingefära. Schawlar måste man äfven ha direkte från Kaschmir och dito sidentyger, till sina älskade, sina gemåler, sina dansöser och sina fröknar döttrar ... På detta sätt vandrar silfrat ur den europviska marknaden, och kommer aldrig mera igen. Ty Kineserna bygga hus ar det siltver, de salunda örhalla från IIÅmDurg och London, och Hindostanerna föra sig deraf skruffartyg, liksom vi göra dem af jern. I Bengalen belägger man trottoirer a med siltverplåt och man låter hönsen äta af siltverfat. På detta viset är det ganska naturligt att de aldrig kunna f: ver nos och att vi fill slut icke skola få qvar deraf så mycket som ett femöres-stycke, Men vi, som dock åtminstone behöfva nåjot metalliskt till hvad man kallar bankvaluta, myntfot, om ej till annat, vi skola nödgas — taga till guldet i stället! Detta är det pikanta vid saken. Det andra är det sorgliga och melankoliska. Ty guld vill man i Kina och Ostindien — platt icke hafva. Detta hör äfvenledes till dessa goda brahminska och konfutsiska själars egenheter. Men det är lyckligt för oss. Vi hafva här tör oss ett nytt exempel på hur vist allt är inrättadt i verlden och hur intet ondt gifves, för hvilket det ej tillika finnes bot. Vi skola behålla guldet. Det är en tröst. Vi skola låta slå guldspecior, gulddalrar och femöres-stycken af guld. De sistnämnde bli icke stora, men de blifva alltid gula. Vi skola uppgöra våra små affärer i — paljetter. Allt detta noga betraktadt och öfvervägdt, är faran med silfrets försvinnande dock icke så öfvermåttan stor. Det är förargligt, men icke oöfvervinneligt. Vi hafva endast att emotse en ny guldålder, se der hela aflsären.