sannolikt skulle förefalla europeiska läsare som en något plump satir, men tyvärr är menad på det bittraste allvar, söker åvägabringa utförliga bevis för denna åsigt. Tillåt mig blott anföra en enda kort mening ur densamma. Hr Fitzhugh säger: Det är en löjlig ide, att den ena menniskan skall hafva så många rättigheter som den andra. Man kommer sanningen vida närmare, om man siger, att många komma till verlden med sadlar på ryggen, och andra med stöflar och sporrar, för att rida de förra. Det gör dem godt att blifva ridna; ty tränsar, kapsoner och sporrar äro ett behof för iem. Slika yttranden finna en stark genklang i alla söderns betydligare demokratiska organer. Så t. ex. skrifver den i Richmond utkommande Enduirer, Buchanans organ i södern: Det på grundsatsen af allas frihet bagerade samhället är demoraliserande, kan icke I hälla tillhopa, utan måste leda till anarki. Såväl statsklokheten som menskligheten förbjuda, att det fria samhällets onda vidare utpredes. Slafveriet måste blifva allmänt. Är det fria samhället en gång osedligt, onaturligt och okristligt, så måste det falla, för att göra rum för slafveriet. — Den i Charleston uti Syd-Carolina utkommande tidn. Standard, äfvenledes en organ för Buchanan, säger: Slafveriet är arbetarens naturliga och normala tillstånd, han må vara svart eller hvit. Ågarens förhållande till slafven är i menskliga samhället lika så nödvändigt som faderns till barnet. Hvilken ställning man vill ägaren skall hafva vid detta naturnödvändiga, faderliga förhållande, yppar ett annat, i Muscogee uti Alabama utkommande blad, Ilerald, uti följande ord: Hvad är samhället i norden annat än ett sammelsurium af snuskiga handtverkare, smutsiga arbetare, bondlurkar med valkiga näfvar och svärmare med månskensanleten? Alla nordliga stater sakna helt och hållet detta sällskap, som passar för en belefvad kavaljer (wellbred yentleman). De som der äro tongifvande, bestå af kälkborgare (low mechanics), som göra misslyckade bemödanden att antaga en nobel hållning, och råbarkade bönder, som sjelfva förrätta sitt plumpa arbete, och knappt äro passande sällskap för en kavaljers från södern betjenter. Detta ställe uttrycker ganska skarpt och bestämdt de så kallade demokraternas i södern mening, hvilkas lysande förebild, Calhoun, predikade den läran, att en republik måste hafva till basis de arbetande klassernas lifegenskap, emedan blott på detta vis de bättre klasserna erhålla ledighet för att utbilda sig till jemlikhet i samhället. (Fullkomligt klassiskt antikt!) Ivilka argumenter, som göras gällande för dessa åskådningar, kan inhemtas af följande yttrande, som är lånadt ur bladet Daily News i Norfolk: Vi skola icke inlåta oss på en vederläggning af de skäl, som slafveriets motståndare hafva att bjuda på, utan vi skola lägga handen på svärdet och låta dem veta, att vi kunna se oss föranlåtne att bringa dem till förnuft genom kulor och bajonetter. Det är alltså temligen mycken method i vansinnet, och det en ganska handgriplig. Den ofvanför citerade Enquirer i Richmond lägger isynnerhet alla korten öppna på bordet. Under den 29 sistl. Augusti innehöll detta blad en artikel, hvari slafstaterna jemfördes med det gamla Rom och de nordliga staterna framstäldes som representanter af det germaniska barbariet, sedan förut det vesteuropeiska samhället, hvilket gjort det misslyckade försöket med lifegenskapens afskaslande, betecknats som det moderna barbariet. I denna artikel heter det bland annat: Buchanans val kan och skall sannolikt bana väg för en reaktion i allmänna opinionen. Denna skulle uppmuntra icke mindre utbredandet af slafveriets konservativa institutioner, än spridandet af den brittiska och sydeuropeiska racen, hvilken kunde sätta en dam för och asleda den från bisvärmen från Norra Europa härflytande ström af atheism, materialism, kommunism och anarki, hvilken hotar att öfversvämma oss. Buchanans val vore en reaktionär rörelse till förmån för slafveriet och de konservativa tänkesätten. Detta är ett vittnesbörd af en demokratisk organ, som med sitt grofva, oförtäckta språk uppväger alla hycklande fraser om söderns konstitutionella