Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1856, sida 1

sen. IIuivudet stöddes på den ena armen, som blottad till armbågen, visade den mest fulländade sormskönhet. Men detta hufvud, huru skall jag be. skrifva det? Den menskliga skönheten låter lika litet beskrifva sig med ord, som den liter fatta sig med förståndet. Detta hufvud, som var omgifvet af de yppigaste, silkeslena, blonda lockar, förrådde 1 sin ovala form och i sin förening med den öfriga gestalten en sådan skönhet, att jag blef öfverraskad och bländad. Men huru vackert detta ansigte är var i alla sina enskiltheter, var det likväl intet emot det uttryck, som hvilade öfver detsamma, och den underbara, smältande glans, som strålade från hennes ögon. Om det vore möjligt att tänka sig en skön sj förkroppsligad, så kunde man det här. Ilela den smärta, hon lidit, stod präglad i dessa öppna, barnsliga drag, men de uttalade äfven hela hennes 8. allvarliga djup, adel och ståndaktiga qvinlight jag var bländad af en skönhet, som jag väl tänkt mig ovanlig, men aldrig föreställt mig så egendomlig och ojemnförlig. Jag vet icke, hvaraf det kom, men antingen voro mina ansigts-muskler icke underdåniga min vilja, eller yppade mina miner utan min vetskap hvad som föregick i mitt hjerta ... nog at! hennes blick häftades på mig allt djupare, allt mer genomträngande och med en så egendomlig skärpa, att den på en gång tycktes fråga och svara; den icke blott läste i mitt ansigte utan tycktes studera mina innersta tankar och vilja frammana dem i ljuset. Sir Robert Graham steg upp från stolen, som stod bredvid soffan, och vinkade till mig att taga plats på densamma. Jag satte mig mekaniskt ... — Ja, miss Graham, sade jag med en viss ansträngning, — er läkare är här och gläder sig åt