Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1856, sida 2

AHSKAÄC tyhetrer. Göicbera. En vacker högtidlighet egde i Sondags ce. m. rum uti Frimurarelogens lokal, i det härvarande Frivilliga Brandkorps till sin brandmästare hr 4. G Ilallyren, som alltsedan korpsens stiftelse, år 1830, varit ledamot af densamma och nu under en följd af år fungerat såsom dess chef, öfverlemnade en hedersskänk, beståenda af en större, smakfullt arbetad kandelaber af silever om 219 lods vigt. Å foten af kandelabern voro ingraverade följande ord: Till A. G. Ilallyren som tacksamhetsgärd af (ibteborgs Frivilliga Brandkorps den 19 Cktober 15856 Till festlighetens öfvervarande voro korpsens hedersledamöter och en del andra personer inbjudne. Sedan alla voro samlade och intagit sina platser — korpsen divisionsvis under sina standarer — infördes hr Hallgren, hvarefter korpsens förre brandmästare hr 0. Gardell i några hjertliga ord tolkade korpsens förbindelse till hr Haligren för det osparda nit och den aldrig tröttnande ifver, hvarmed han skött sitt mödosamma kall såsom korpsens chef, och såsom ett vedermäle af korpsens tacksamhet till hr H. öfverlemnade ofvannämnde hedersskänk. Derefter upplästes följande nätta och lyckade poem: Nu är elden lös, god vänner; Ut med sprutorna i hast! Lågan syns ej, men det bränner? Inom hus dock lika hvasst. Väktarn tar en lur på maten; Nå, det hör till hans diet; Må han hvila på Sabbathen, Sysslan lär ej vara fet. vulvar är elden lös? man frågar, — 1 Frimurarnes lokal Säger ryktet, att det lågar Präktigt i den granna sal! Men den elden må ej släckas, Ty den är af egen art, Och dess välde må cj stäckas, När den brinner renat och klart. ) Detta språk återgifves i vår öfversättning: De prester, som väl förestå, skall man hålla vara dubbel heder värde; mest de som arbeta i ordet och lärdomen.?