Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1856, sida 1

sde tjenstenit. ligt, riktadt emot regeringen. Jag tror att kejsaren nu börjar ana sanningen. Man har berättat mig, att en deputation från arbetarne i en af förstäderna varit hos kejsaren i St. Cloud för att för honom skildra gin belägenhet och säga honom huru omöjligt det var för dem att bära sina dryga bördor, i synnerhet de höga hushyrorna. De blefvo naturligtvis väl emottagna och i det hänseendet hade de ingenting att beklaga sig öfver; men symptomen är betydelsefull och kan lätt efterföljas af flera. En morgon funnos plakater uppklistrade på husknutarne omkring les Ualles, hvarpå man läste hotelser emot husägarne och upprepades begäran om billigt bröd. På några ställen funnos orden: -Hioe P Empereur efter hotelserna; på andra saknades de. Det var olyckligt, att kejsarens långa frånvaro just sammanträlfade med förskräckelsen för penningekrisen och med så mycket elände hos de arbetande klasserna: ty den gifver dem, om och med orätt, anledning att beskylla honom för likgiltighet för deras lidanden. Hofvet har efter sin hemkomst från Biarritz beslutat besöka Compiegne för att der njuta jagtens nöje. Det vore klokt af kejsaren, om han afstode från det nöjet, eller åtminstone uppsköte det till bättre tider; ty folket talar inbördes mycket derom, och en af arbetarne i förstäderna sade härom dagen till sin kamrat: Kejsaren går på jagt; nå väl, om vi också ginge på jagt! Massan af folket menar kejsaren, oeh ingen annan, när den talar om regeringen; ministrarne tagas sällan i betraktande; ty dessa okonstitutionella undersåter tro, att desse herrar blott äro till för formens skull, för att åtlyda hans vilja och vaka öfver dess utförande. Huru smickrande denna åsigt än är för den kejserliga fåfängan, så har den dock sina olägenheter; ty den lägger på en mans skuldror den börda, som borde delas af flera, nemligen ansvarigheten iuför folket. Man har naturligtvis många vackra förklaringar äfver Frankrikes nuvarande penningeförlägenhet. Den felslagna silkeskörden skall vara skulden till bristen på silfver, men denna brist begynte för 2 år sedan, och kändes på ett obehagligt sätt i fjol. Man måste lägga märke till, att Frankrike, icke såsom England, hushållar med sitt gångbara mynt. Det finnes icke bankiraffärer i Paris och andra stora franska städer på samma sätt som i London och andra stora engelska städer. I Frankrike behåller hvarje individ sina pengar hemma hos sig i stället för att deponera dem hos en bankir och sedan draga på denne genom en anvisning, när han har behof af pengar. Det erfordras derför ett större belopp af gångbart mynt till dagligt bruk, och många olägenheter uppstå, när utländska operationer förminska myntstocken. Frankrikes rikedom och hjelpkällor äro i verkligheten så stora, att allt nog rättar sig igen, men detta sker svårligen utan en stöt, som kan bringa dess regering i fara. UIIIr Magne visar icke mycken klokhet eller omdömesförmåga genom att på ett så i ögonen fallande vis sätta kejsaren i förbindelse med sinansernas tillstånd. Han framdrager sin herre alltför obetänksamt och tillskrifver honom verkliga orsaken till den förhandenvarande förvirringen. Detta är väl icke hans mening att göra, men det blir icke destomindre följden af hans olyckliga logik och förfuskaHr Magne talar om krig, kolera, dyr tid och öfversvämningar, som om olyckor, hvilka lätt kunde komma folkets förtroende att vackla; men säger han, tackad vare H. M. bevarades förtroendet, och af detts öfvermått af förtroende, tillfogar han, har der