Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1856, sida 2

om det är på de andra nationernas bekostnad som de Förenade staterna ha riktat sig, eller, med andra ord, om dessa stater gjort de andra folken 5 milliarder 583,970,685 fr. fattigare? Lätom oss se till! Är det Frankrike, England, Holland, Levanten, eller yttersta Orienten, som klädt af sig sina rikedomar, sör att med dem öfverhopa Nordamerikas republikaner? Vi tro icke, att någon skulle vilja påstå detta, och huru många publicister upprepa likväl icke i kapp, att en nation, för att kunna rikta sig, alltid bör exportera mera, än den importerar? Sanningen är, att de Förenade staterna, under det de på 65 år gjort sig sjelfva 5 milliarder 589,970,685 fr. rikare, äfven gjort de särskilta nationer, med hvilka de drifvit handel, i samma mån rikare. Fördelen har varit ömsesidig, vinsten har balancerat från ena sidan till den andra, och om man i hvarje nations balansböcker kunde hopsamla dess bytesräkningar med Förenta staterna, skulle man i dem finna en tydlig vinst af 5 milliarder 583,970,685 francs. Det är verkligen icke tillåtet att tro, det de särskilta nationerne varit nog enfaldiga att åt Förenta staterna för 27 milliarder lemna det, som var värdt 33; men se här huru dermed förhåller sig: de 33 milliarder varor, hvilka från de andra nationerna blifvit afyttrade till Förenta staterna, ägde för dessa nationer blott ett värde af 27 milliarder, hvilket pris Förenta staterna för dem äfven betalt, och på samma sätt ha dessa af Förenta staterna erlagda 27 milliarder för de andra nationerna i verkligheten haft ett värde af 33 milliarder. Hvarje gång ett fritt öfverenskommet byte eger rum, är detta byte fördelaktigt för båda kontrahenterne, och detta af det skäl, att ingen individ bortger, säljer eller bortbyter annat, än det för honom öfverflödiga, eller den del af sin behållning, som han kan vara af med. När han nu byter bort, säljer eller ger bort detta öfverflödiga, så gör han det för att i stället kunna erhålla någonting annat, som han behöfver. Det öfverflödiga är en sak utan värde och man förkofrar sig alltid med att ge en sak utan värde för en annan sak, af hvilken man har behof. Förenta Staterna ha således lätt kunnat umbära de varor, lifsmedel eller produkter, som de till andra läuder försålt; dessa hade kostat dem en serie af arbeten, uppskattade till 27 milliarder, och de hafva i utbyte för dem tagit andra varor, lilfsmedel eller produkter, dem de icke sjelfva kunnat frambringa till mindre pris än 33 miiliarder; de ha således besparat sig ett arbete af omkring 6 milliarders värde, eller med andra ord vunnit eller riktat sig med 6 milliarder. Och på samma sätt har det varit för de nationer, med hvilka utbytena skett; de ha gifvit åt Förenta staterna hvad som jemnt motsvarat värdet af det arbete, som genom de amerikanska afsändingarne varit representeradt; men, för att sjelfve kunnat frambringa de varor, som de sålunda emottagit, skulle de ha behöft använda mycket mera tid, arbetskraft, kapital m. m., och den besparing eller vinst, som de gjort, har således jemnt motsvarat den fördel, som amerikanarne haft. Det är endast i beskrifningen om de nya folkens handel och utbyten man kan finna så slående exempel på den ömsesidiga fördel, som byteshandeln alltid medför; och alla dessa beskrifningar, utan undantag, lemna oss fakta, fullkomligt lika med de nyss vidrörda. Så till exempel visar oss Förenta staternas närmaste granne, Canadas, införselstabeller, hvilka alltid öfverstiga silfertalen i dess export. Om inom det gamla Europa någonting dylikt visade sig i någon stats historia, skulle man icke underlåta att säga oss, att dennz stat just i samma mån hade blifvit fattigare och att det varit den, som fått betala skill. naden eller balansen i sköna kontanta pen: ningar, i klingande gångbart mynt. Att ett sådant faktum undantagsvis är möj. ligt, vilja vi icke neka till, men för vår de skulle vi icke se något stort ondt i det, at vår handel stundom nödgade oss med pen ningar betala det eller det; emedan vi äro full öfvertygade, att dessa penningar ovillkorlig till oss skulle återkomma. Men de Förenta staterna och Canada — de ha icke kunnat med penningar betala balan ser, som uppgå till milliarder; ty, ännu e gång, de hade nästan icke något kapital, oci deras utlöpande mynstock har, långt ifrån at minska sig, tillvuxit i enorm proportion frå år 1789 till 1854. Erkännom då, att den enes vinst icke ä den andres förlust; tvärtom: hvarje gång et fritt öfverenskommet byte sker. medför dett