Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1856, sida 1

varigt och fruktansvärdt krig, förrän det störtas i hvifveln af nya politiska kombinationer och financiella svårigheter. Båda synas hotande nog att tör den närmaste framtiden väcka bekymmer af alla slag, och man kan ieke värja sig mot den tanken, att de härleda sig från den anda, som nu genomilar verlden, nemligen från sträfvandet att ändra och förbättra föråldrade former samt skapa expansion i alla det sociala lifvets och verksamhetens förhållanden, i enlighet med den ökade intellektualitet, som en förstorad menniskomassa numera ådagalägger, — gent emot förra ärhundradens ringare befolkning, hvilken, tillfölje af sin bristande bildning lätt lät fängsla sig i de slafviska band, dem få, men kloka usurpatorer gjorde till godtycklig regeringstendens, och dem man anser omöjligt att afskudda sig utan svåra omstörtningar. Striden har nu räekt i sjuttio år och skall måhända aldrig upphöra, om än formerna skulle förändra sig, ty monopoler skola ånyo oupphörligt uppdyka, och om de äfven hädanefter icke komma att inskränka sig till enskilta familjer och partier, så kunna de dock yttra sitt inflytande; ty blotta hopandet af egendom antyder redan detta, och att öfvermakt i förmögenhet kommer att verka som monopol skall aldrig kunna helt och hållet förhindras. Lycklig för verlden är den omständigheten, att för närvarande i alla länder, mer eller mindre, den principen är erkänd, att välstånd, följaktligen äfven statsreveny, i första rummet härrör af fri amalgamation med andra nationer, — således af Free Trade); ty ju större enskildes penningeförtjenst är, genom ökad industri, utbyte, handel och kännedom om hvad aflägsna nationer åstadkomma, desto lättare blir det för hvarje stats förvaltning att inkassera revenyet, ja tillochmed att öka detsamma. Men der, hvarest hårdnackad afstängning hittills varit princip, förbiser man icke den fara, som lättad kommunikation med andra nationer medför; — derifrån härleda sig de täta konflikterna, krigen, och sträfvandena att bibehålla det mörka gamla?, medan det ljusare nya ofelbart måste komma alt hota empirismen med fara. Hvad vi nu se i Europa är ingenting annat än den anda, som uttalar sig i nyssnämnda ord. Verlden utom Europa har lifvit mycket större och har på verldens alla andra delar anspråk, dem man ej ens kunde ana att man kunde uppfylla. Men nu vet man det, sedan man i trettio års tid till andra verldsdelar sändt tio millioner Europeer, hvilka nu öfversända guld, silfver, silke, bomull, socker, kaffe och tusentals andra produkter, för hvilka de begära betalning, den man försöker gifva dem i fabrikater och produkter från denna sidan om oceanen; de transatlantiska produkterna komma emellertid i sådana massor, att finaneiella svårigheter uppstå, ehuruväl ingen tillförsel varit och är så stor, att den icke kan finna konsumenter. Under fyra hundra år blefvo alla de europeiska stater rika, hvilka idkade handel med Indien. Venedig, Genua, senare (sedan 1498) Portugal samt ännu senare Holland och England förete bevis derpå. Men äfven Asien söker att, genom ökadt umgänge med Europcer, emancipera sig ifrån slafveri och okunnighet. England äger uti Indien för närvarande ett rike, med en befolkning, lika stor som hela Europas, och en ej ringa del deraf (Punjab, Oude ete.) består af kraftfulla och industriella menniskoracer, hvilkas tillständ blifvit ofantligt förbättradt, sedan den engelska administrationen tog sin början. Hvarje år leveroras mera produkter till Europa och Amerika, och svårighet uppstår. med hvilken valuta de skola betalas. Det önskvärdaste för brittiska Indien är nu jernbanor. Ett nät af sädana — och det kommer nu att byggas — skall föra tio gånger mera europeiska och amerikanska varor till det inre af Indien; — tills detta mäl uppnåtts, måste Europa och Amerika betala deficit i metall. Engelska lagen bestämmer silfver såsom myntfot i Indien, men vi förmoda, att detta snart blir ändradt. I China se vi redan resultatet af traktaterna 1843 0. sS. v. Ensamt Shanghac exporterar redan årligen produkter för 12,000,000 st., Canton och de andra hamnarne icke mindre. Fyra hundra millioner Chineser och nästgränsande nationer skola i tidens lopp öfversvämma Europa och Amerika med produkter af alla slag, så snart man blott kan hitta på något att betala dem med. Bladet har således vändt sig: — Indien, som förr riktade Europa, bortdrager nu metall-valutan från Europa, såsom betalning för hvad det erbjuder, och försöker nu att blifva rikt genom nämnda verldsdel. Hvar och en kan, af hvad här blifvit sagdt, för sig skildra framtiden. Man skall icke upphöra att sända produkter och fordra betalning derför i siltver eller guld, så framt icke tillräcklig annan valuta är för handen. Europa måste foga sig derefter så godt det låter sig göra; — utan stora hvälfningar kan det icke ske — det är klart nog, enligt den erfarenhet man haft under de sednaste tolf månaderna och förr. De, hvilka för åtta år sedan och sedermera trodde att det nya guldet skulle falla i pris och till följe deraf alla andra artiklar stiga, hafva irrat sig. De trodde att verlden ännu var så liten som år 1500, då det nya silfret ej kunde användas annorstädes än i Europa, der det fixerade sig. Nu se vi dock, att det nya guldet genomvandrar hela verlden, — eller ock silfret, sedan det helt och hållet eller delvis blifvit remplaceradt af guld. Då man för fyra eller fem år sedan såg, att guld skulle komma till Europa och Amerika i proportion af 25,000,000 . st. årligen, utvidgade sig alla grenar af industrien på ett aldrig förut kändt vis. Aktie-sällskaper för bankoch fabriks-industrien bildades i stor mängd, oftast utan den försigtighet, som hundraärig erfarenhet, åtminstone i Storbrittanien, visat vara riktig. Allt detta skedde med den utsigten, att total