Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1856, sida 1

Jag höll genast in tyglarne och sade: — Du är förståndigare än jag, Bob. Men saken är den, min gosse, att när jag upptäcker ett skimmer af ljus framför mig, unnar jag mig icke ro, förrän jag har sjelfva ljuset. — Hvar är då detder skimret? Jag ser intet sådant. — Jag talar i bilder, Bob, och menar min förhoppning att medelst brefvet, som budet har med sig, få upplysning om sir Robert Graham och hans vistelscort. — Ni har nu alltså större utsigt att få er önskan uppfylld? — Mer än någonsin, gosse, och derför är jag så otålig. Blott en smula lycka, Bob, och vi äro vid målet. — Ila ha! skrattade gossen; — det är som pappa säger: ett qvintin lycka är mer värdt än ett lod förstånd. — Icke alltid, min gosse. Jag får nog tillfälle att visa dig att förstånd ej kan ersättas af någonting . Men der, tror jag, är värdshuset. Så var det äfven. Tätt framför oss, just der stora landsvägen korsade vår skogsväg, stod det, doldt bakom en hagtornshäck. Vid afstigningen påminde jag Bob att draga försorg om dubbla hörationer och det miukaste strö; man kunde ej veta, huru stora ansträngningar vi följande morgon hade att kräfva af våra raska hästar. På min första fråga erfor jag af värden, att den af mig förföljde ryttaren verkligen varit der, men redan för flera timmar sedan ridit vidare. Lyckligtvis hade han nämnt sitt nattqvarter, ett åtta mil aflägset ställe, och slutpunkten för nästa dagsresa, byn E-, belägen tjugoåtta mil derifrån.