Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1856, sida 1

Då Lindenberg skref detta bref till sin patron hr von Gerlach, anade han naturligtvis icke, att samma bref skulle komma till offentlighet och att liberala tidnings-korrespondenter skulle komma att dermed sysselsätta, sig och angifva dess väsentliga innehåll. Det fanns emellertid en viss person, vid namn Techen, som i hemlighet och med stor begärlighet afskref hela den emellan hrr v. Gerlach och Niebuhr förda hemliga brefvexlinI gen. Denna brefvexling lemnade Techen till öfverräkningskamreraren Seiffart att läsa, och på dennes tillsägelse äfven till hr v. Manteuffel, som köpte afskriften för 25 Thaler och senare äfven, genom öfverlåtelse af Techen, några till samma brefvexling hörande uppsatser, hvilka under det orientaliska kriget blifvit afsända till främmande sändebud. Den industriöse och flitige Techen dömdes den 6 sistl. Sept. för detta tillgrepp till 8 års tukthus, såsom ansvarig för hela saken, ehuru han ej varit dess upphofsman. Ibland de stulna papperen befanns äfven Lindenbergs ifrågavarande bref till v. Gerlach, hvilket Seislart (och ännu en annan) fann så intressant, att han tillsände prinsen af Preussen en anonym afskrift deraf. Detta förhållande har Seiffart nyligen under Techenska processen inför ritta bekänt. Han ville neml., yttrade han, jemlikt sin pligt, visa prinsen, huru Kreuzzeitungspartiet intrigerade bakom prinsens rygg. Många tro, att Seislart velat för framtiden göra sig möjlig såsom kandidat till inrikes ministerportföljen, och säkert är åtminstone, att Seiffart icke förutsåg, att hans berörde pligtmässiga sträfvande skulle så snart bringas inför hans medborgares ögon. Sedan prinsen af Preussen tagit kännedom om brefvet, yrkade han hr von Gerlachs aflägsnande från hofvet, men detta yrkande mötte motstånd och prinsen erhöll först senare derför en godtgörelse deruti, at hans vän general von Bonin, genom hvars afsättning från krigsministerposten våren 1854, då Preussen tillbakaträdde till den fredsvänliga neutraliteten, prinsen lidit en så stor kränkning, utan krigsministern von Waldersees vetskap och godkännande utnämndes till vice guvernör i Mainz. Emellertid upptäckte hrr von Gerlach och Niebuhr det systematiskt verkstälda tillgreppet af deras papperoch gjorde deraf stort oväsen. Prinsen af Preussen fordrade äfven å sin sida upprättelse, sedan saken. blifvit offentliggjord, och ville, att Lindenberg skulle ställas för rätta. Man ville emellertid till en början nedtysta saken, och den blef äfven tid efter annan undanskjuten, till dess ändtligen den 8 Sept. processen inleddes derigenom, att prinsen af Preussen till general-prokuratorn vid kriminaldomstolen i Postdam inlemnade en anmälan om åtal emot Lindenberg för försmädelse mot tronföljaren. Lindenberg förskaffade sig nu genom vederbörande distriktsläkare en sjukdomsattest, som påtecknades af L:s gynnare, den bekante polispresidenten Peter. En ordensrekommendation måste dock väl alltid uppväga en sjukdomsattest! Men polisen erfor dock snart, att den sjuke redaktören af Patriotische Zeitung, som ej kunde inställa sig för rätta, hemligen hade afrest till Berlin för att hålla konferens med herr von Gerlach. Detta gick dock nog långt. Lindenberg blef den 21 Sept. fängslad och afllörd till Potsdam. Herr von Gerlach vägrade att aflägga vittnesmål inför undersökningsdomaren i Potsdam, hvars forum v. Gerlach ansåg inkompetent, och fordrade, att i egenskap af general varda hörd af en sammansatt domstol, i förevarande fall militärdomstol. Saken blef på högre ort föremål för en häftig diskussion, och den inflytelserike mannen utverkade slutligen, att en särskilt kommission af generalspersoner för tillfället nedsattes. Inför denna kommission förklarade v. Gerlach, att han icke gifvit Lindenberg uppdrag att sända sig bref eller berättelser, att han visserligen från L. bekommit ett sådant bref, men att han genast förstört detsamma, att hvad angick den framlagda stulna kopian, han medgaf, det den i allmänhet återgaf originalets tankegång, men att han icke kunde gå i borgen för de deruti förekommande enskilta uttryck. Denna förklaring gjorde naturligtvis AO —— . jag vet icke hvarför . . . länge har pinat mig och nu åter faller, mig i tankarne. Kan en man, en fl haft