Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1856, sida 2

talrikare, måhända skulle duka under; men med glädje ville han utgjuta sitt blod för friheten, och skulle han dö, skulle han dock finna tröst i den tanken, att hans fädernesland en gång skulle skörda frukten af hans arbete. ÅIlafva vi icke här, utbrast en enthusiastisk köpman, som till Walkers expedition bidragit med 100,000 Dollars, ÅWaskhingtons hjerta förenadt med Napoleons hufvud och snille? Som man ser, sparade icke Walkers vänner på bevis, hvilka kunde uppelda folkets passioner. Till de mesa bildade sade man: Hvad gör det till saken, om Walkers företag är rättvist eller ej? Det är nyttigt för Förenta Staterna; må detta vara oss nog. Skulle vi låta Engelsmännen taga Nicaragua? Fäderneslandets väl bör vara vårt hägsta mål? Ibland dem, hvilka i synnerhet försvarade Muurocs lära om Europceernes utestängande ifrån Amerika, utmärkte sig hr Pierre Soul6, hvilken, som man vet, till börden är Fransman och genom sin vältalighet. som vida verttärfar de ändlösa Yankrve-talarnes, vunnit stort inflytande i de södra staterna. Man påstår, sade han, att våra int en icke stå i samband med den vuropeiska politikens, och att vi borde inskränka oss till att utvidga våra handelsförbindelser med utlandet, utan att blanda oss i dess politik. Men handels-interessena stå i närmaste samband med de politiska; de kunna icke ätskiljas. Ålven om ni ville, skulle ni icke kunna helt och hället afsöndra er ifrån Spanien, England och Ryssland. Om Spanien afstode Cuba till en annan regering än vår, skulle ni då förhålla er Jugna? Om England skulle utöfva sin diktatur i Central-Amerika mera öppet än det nu gör, skulle ni tåla det? Eller om Ryssland utestängde oss ifrån Stilla hafvets nordliga farvatten, skulle ni då också tåla detta? Nej, det skulle och det kunde ni icke. Förutsätt, att England läte öfvertala sig att inträda i ett nytt kontinental-system, hvilka fördelar kunde väl Europa erbjuda det, som icke skulle blifva förstörande för oss? Kunde det icke falla en annan Pozzo di Borgo in att ingifva Czaren den vansinniga ideen, som man ville förmå honom att utföra år 1817, och som gick ut på att underkufva För nta Staterna, för att skydda verlden emot deras institutioners svift? I dessa ord af hr Sonl skyler vältaligheten ganska illa det patriotiska hyckleriet. Han vet mycket väl, att ingen fara kan hota Förenta Staternas frihet och oafhängighet. Kan dessutom anfall på svagare stater vara ett medel att försvara dessa? J sägen, att J viljen skydda dessa stater emot Engelsmännen; men desse kunna ju också infalla i Nicaragua och gifva till förevänning, att de vilja skydda detta land emot eder; slutligen skall Nicaragua duka under, emedan det har för många och för nitiska vänner. Under det man offentligt rustade för Walker, höll sig denne endast med stor svårighet uppe. Nicaragua är ett osundt land. Den ofantliga hettan, fuktigheten i de trånga och djupa dalarne samt de pestartade utdunstningarna från träsken i grannskapet af hafvet förorsaka dödande febrar. å länge det var vinter, hade Walker intet att frukta; men då våren kom, kunde vomito neyro bortrycka ften af hans soldater, hvilka ännu icke voro vana vid klimatet. Detta gjorde honom så mycket betänkligare, som ban äfven såg sig hotad af en annan icke mindre fara. Hans oförmodade och hastiga rörelser hade i början öfverraskat Nicaraguerne; men nu började de att komma till besinning och ånyo fatta mod. En del af de reguliära trupperna hade flytt till grannstaterna, Honduras, Guatemala, San Salvador och Costa Rica. Största delen hade dock qvarstannat i landet och underkastat sig Walker; men den hade bibehallit sina vapen och var färdig att, om bahofvet på kallade, ånyo börja fiendtligheterna. I ett nästan öde land, utan vägar, kan en simpel by blifva en stödjepukt för motståndet. Oöfvervinnerlig. så länge han behöll sin lilla skara hos sig, kunde Walker icke utan stor fara utsända truppafdelningar för att förfölja insurgenterne, hvilka ännu bibehöllo fältet. Under dessa kritiska förhållanden upptäckte han, att förrädare insmugit sig ibland hans rådgifvare. Den olycklige Corral ångrade snart sin svaghet, som hans förre vänner kallade för förräderi. Qvarlefvorna af Chamorros parti, hvilka flyktat till Costa Rica, började en korrespondens med honom. Corral tillskraf dem, att de skulle fatta mod och träffa anstalter för att ila honom till hjelp, då ögonblicket att handla vore inne. Under det han spelade detta dubbla spel, yppade en af hans egna officerare, general Valle, förräderiet för Walker och gaf denne skriftliga bevis i händerna. Corral var populär i Nicaragua och ansågs äga ett mod, som är sällsynt under denna breddgrad. IIan kunde således blifva en farlig motståndare. Walker lät då ställa honom inför en krigsrätt, der han sjoeli presiderade; dömde honom till döden och lät derpå ögonblickligen skjuta honom. Denna afrättning väckte stor harm i landet. Förgäfves skildrade Walkers officiela tidning, el Nicaraguense, förräderiets afskyvärdhet; folket betraktade Corral såsom en mar tyr för friheten och fäderneslandet. Med hvarje dar tillväxte antalet af dem, som flydde öfver gränser till Costa Rica, och Walker insäg att det snart skul: le komma till ett utbrott. Han led brist på pennin gar. De summor, han vid sin ankomst funnit i de offentliga kassorna voro nästan alla använda. Män ga af hans soldater, hvilka i början erhällit mycke hög sold, men nu icke längre voro säkra på att f. någon, deserterade. Presidenten i den lilla repu bliken Costa Rica sammandrog trupper och hotad gränsen. Ställningen var således olycklig; men Wal ker räddade sig genom sin djerfhet och otacksamhet Han förklarade Costa Rica krig och bemäktigade si transitokompagniets ångarc, hvilka gå emellan New York och Nicaragua. i — Man påminne sig hvilken del detta kompagni ta git i hans expedition. Dot hade offentligt, i trott