Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1856, sida 1

— —n7nrjk — — TRA LA — da är det ögonblick icke långt borta, då den rätta tidpunkten inträder att åter, och vi hoppas med mera framgång än hittills beklagligen kunnat ske, upptaga denna fäderneslandets lifsfråga. Ibland de satser Sv. Tidn. med en viss förkärlek drifvit har varit den, att, för åvägabringande af en majoritet inom riksstånden, hvilket blott kan vinnas dermed alt två stånd upphöra att stå emot två, borde man söka inom borgarståndet, som i detta afscendet anses skola blifva medgörligast, vinna en majoritet för de meningar, som det kunde behaga adeln och presteståndet att antaga. På så sätt skulle dessa tre stånd öfverrösta bondeståndet, hos hvilket någon eftergift för de konserverande samhällsäsigterna ej vore att hoppas. Med anledning af detta för riksdagen utstakade operationssätt å Svenska Tidn:s sida, gör Aftonbladet följande mycket riktiga anmärkning: Detta (att två stånd icke längre stannade emot två) vore äfven i vår tanke särdeles önskligt. Troligen vore det också tämmeligen lätt att åstadkomma, med ett vilkor, som beror helt och hållet på regeringen, nemligen det, att hon uppställer sitt program för riksdagen så, att det finner sympatier hos borgareoch bondestånden, då vi äro fullt förvissade att motståndet inom adelsoch prestestånden icke blir af farligare beskaffenhet, än att det kan, som man siger bläsas bort. Exemplen äro visst icke få på motståndets vanmakt hos dessa stånd, när nemligen regeringen med allvar och bestämdhet låtit dem förstå hennes vilja att tillvägabringa ett henne behagligt beslut. Och detta borde väl icke blifva svårare endast derföre, att regeringens mening öfverensstämmer med de två andra ståndens mening, i fall så lyckligt skulle hända. Vi anföra exempelvis besluten på riddarhuset i frågan om det s. k. principbetänkandet eller grunderna för den nya kriminallagen vid 1845 års riksdag samt skatteförenklingsfrågan vid 1854 års, hvilka först på riddarhuset väckte en storm af motstånd, men slutligen, sedan man bestämdt visste konungens önskan, fattades i enlighet med borgareoch bondeståndens äsigter. Sammaledes kan man anföra beslutet om den lika arssrätten i presteståndet, deri detta stånd till och med skilde sig från ridderskapet och adeln. Fördenskull synes det nu för tiden alltid i framsta rummet gälla att vinna borgareoch bondestånden, likasom det förr i tiden förnämligast gälde att vinna adeln och företrädesvis dess ledamöter i statsutskottet, samt ännu längre tillbaka i sekreta utskottet. Vi neka ej, att den nu inträdda demokratiska öfvervigten kan vara litet påkostande och förarglig för Svenska Tidningen och junkerpartiet; men tiderna förändras och vi med dem, säger ett ordspråk, hvars sanning Svenska Tidningen minst af alla lärer kunna jäfva. Häraf följer således, att det egentligen är kronan, som nu har i sin hand nyckela till den försonlighetspolitik Svenska Tidningen förordar. Men för tillvägabringandet deraf är nödigt ej mindre att regeringen verkligen vill liberala reformer, än att hon är sammansatt af män, som besitta erforderliga egenskaper för att göra en sådan vilja gällande. Inför en församling af svenske män fordras för sådant ändamål framför allt annat att öfvergiiva allt vacklande och att städse gå till väga med den fasthet och den öppenhet, utan hvilka något varaktigt förtroende icke står alt vinna.